En kitesurfares dagbok

Kitepremiär i Stockholm

2011-05-25T14:18:00.000+02:00

Snorkling i Coral Bay

2011-02-28T03:25:00.003+01:00

Efter tre dagars bilåkande landade vi i Exmouth. En plats som skulle vara helt fantastisk. Vi såg bara flugor, galen hetta, samma bushlandskap som hela vägen upp och några trötta koraller. När vi åkte in till stan för att fundera över livet på luftkonditionerad restaurang, så fanns det just ingen luftkonditonerad restaurang i den löjligt ödsliga stan. Jag var så besviken att vi bara kastade oss i bilen och körde därifrån, till Coral Bay, där det var lika gott om flugor ... men det fanns i alla fall lite skön stämning. Det blev ingen kitesurf, men det blev en av mina bättre undervattensupplevelser..

Om kitesurfing utan stroppar

2011-02-19T08:53:00.003+01:00

Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med att kitesurfa utan fotstroppar. Det känns lite som när jag började köra telemark i början av 90-talet och vissa hävdade att det enda rätta var att köra med låga läderpjäxor. Efter ett tag med låga läderpjäxor insåg jag att det blev mycket roligare med höga plastpjäxor. Efter ytterligare ett tag insåg jag i och för sig att det trots allt var roligast med vanliga skidor och lade allt vad telemark heter på hyllan. Jag har länge misstänkt att kitesurfa stropplöst är ungefär som att köra telemark i låga läderpjäxor, att göra det onödigt komplicerat för sig utan att få mer kul. Men så kom en lång period utan vågor. Då kände jag att det var dags att plocka bort stropparna och börja leka lite i plattvatten och småchopp. Och det var ju inte så pjåkigt. Här i Geraldton kom vågorna tillbaka och första dagen lämnade jag stropparna i bilen. Det blev inte roligare. Det blev inte en skönare känsla. Det blev inte svårare. Det enda som hände var att jag blev av med brädan när jag skulle ut genom en våg. Det kändes ungefär som att åka telemark i låga läderpjäxor. Nu har jag skruvat på stropparna igen.

Surfers Point

2011-02-07T14:07:00.002+01:00

Hade hoppats att få komplettera detta klipp med lite andra vinklar från Surfers Point. Men så kom en tropisk cyklon och saboterade mina chanser. Den enda dagen jag kunde klämma in surf var en dag med byig frånlandsvind och återkommande skurar. Inte en enda kitesurfare var ute och väldigt många vindsurfare låg och simmade bland vågorna.

Nu drar vi norrut och jag hoppas på flera bra vågdagar, men till dess får ni hålla till godo med min andra session i Surfers Point.

Plattvatten i Augusta

2011-01-28T15:44:00.002+01:00

I Augusta finns en flodmynning som är sjukt platt ... och sjukt lång. Jag satte på mig GoPron, hoppade i och brände på allt vad jag kunde. Det blev två minuter och trettifem sekunder ren kitesurfing på ett magiskt platt vatten. Här är klippet:

En downwinder i Bunbury

2011-01-27T01:43:00.002+01:00

När man för det mesta bor i en surfbuss och bara har ström emellanåt och internet via telefonen, är inte Australien det förlovade landet för video- och bloggpublicering. Men nu är vi tillbaka i Perth och bor på hotell. Då finns det både ström och täckning. Så här kommer en kvällsdownwinder i Bunbury från någon vecka tillbaka ...

Disciplin, ordning och reda

2011-01-25T13:41:00.003+01:00

Redan innan jag började kitesurfa tilltalades jag av livsstilen. Myten om surfaren som en slapp filur som lever för dagen ... och för nästa våg. Myten om vagabonden som far runt längs kusten i en gammal VW-buss, i jakt på vind och vågor. Men efter att snart ha bott en månad i en minimalistsik surfbuss, med både kitesurfande sambo och en ännu inte kitesurfande bebis, är alla myter krossade. Livet i en surfbuss blir outhärdligt om man ska leta efter varenda pryl man behöver. Livet i en surfbuss blir outhärdligt om inte nappflaskan alltid ligger i matväskan, pannlampan alltid ligger i förardörren och hushållspappret alltid hänger vid nackstödet. Så för att få flest feta vågor vid Surfers Point gäller numer: Var sak på sin plats ... alltid. Mitt nya, mer fascistiskt lagda surfarjag har valspråket: Disciplin, ordning och reda.

Om wow-känslan

2011-01-18T01:59:00.003+01:00

Australien har aldrig varit något drömland för mig. Men eftersom många beskrivit stället med väldigt entusiastisk ton, kändes det ändå på något sätt rätt att åka hit. När vi till slut kom hit, kändes det som att det inte var så speciellt. Visst var människorna väldigt trevliga, visst är det varmt och skönt, men jag saknade ändå en riktig "wow-känsla". Den kan vara så att wow-känslan inte riktigt finns bland shoppingcenter, caravan parks och biluthyrare ...

Men så gjorde jag och Fredrik en soft downwinder i Bunbury ... och så kastade jag och Tobbe oss ut bland vågorna vid Surfers Point i Margaret River ... och så plötsligt var den där ... wow-känslan ... Och varje gång jag klarade mig helskinnad från det stora brytet i Surfers Point, flöt den över mig som ett maniskt skratt. Äntligen!

Jag i det lilla brytet vid Surfers Point

Bajstelefon

2011-01-12T15:19:00.005+01:00

När man reser med barn innebär ett nytt land nya blöjor, vilket i sin tur medför nya upplevelser. Precis när vi parkerat ropar Sara att hon behöver hjälp i baksätet. Det är en blöja som inte riktigt håller saker på plats. När jag kommer bak säger Sara:
- Men, det hängde ju en bajskorv här alldeles nyss. Var tusan tog den vägen?
Efter lite letande hittade jag bajskorven. Sedan dess har jag ständigt undrat: försöker Signe säga mig något? ... i vilket fall svarar vi endast på sms framledes.

Kiteresa med barn

2011-01-11T11:28:00.003+01:00

En kiteresa med barn är lite annorlunda än en vanlig kiteresa. På en vanlig kiteresa kollar man vinden som det första man gör när man vaknar. På en kiteresa med barn kollar man bebisen som det först man gör ... inte när man själv vaknar utan när bebisen vaknar. På en vanlig kiteresa är man på vattnet så fort det bara finns fysisk möjlighet, oftast inom ett par timmar efter man landat. På en kiteresa med bebis är man också på vattnet så fort det är fysiskt möjligt, i vårt fall redan på den ... fjärde dagen. Allt går lite långsammare, men det är en skön känsla att vara hela familjen på stranden här i Safety Bay, ca en timme söder om Perth.

Den sista manliga initiationsriten

2011-01-06T15:31:00.004+01:00

Jag är kille. Alltså ska jag gilla att grilla. Jag förmodas kunna konsten bara genom min genetiska sammansättning. Nu kommer ett erkännande som gör att hela min manliga könstillhörighet kan ifrågasättas: Jag har aldrig gillat att grilla.

Men så plötsligt hände något. Jag landade i Australien och ställdes framför en gasoldriven grillbänk: Jag kände direkt något possessivt med min plats bakom grillen. Ville liksom inte släppa den från mig. Med grillbänken framför mig och de rejäla grillbesticken i händerna byttes grillförlägenhet till grillsjälvförtroende. Med gasvreden byttes grilluppgivenhet till grillkontroll. Och med de stora ytorna byttes grillkaos till grillogistik.

Nu känner jag mig mer komplett. Jag har inte bara passerat den sista manliga initiationsriten. Jag har fått en ny hobby ... och en ny pryl på önskelistan ... äh, jag skoja bara, jag vet ändå inte var jag skulle förvara den.

Om varför jag avskyr att resa

2011-01-04T06:29:00.000+01:00

Det känns som om det var länge sedan Jan Carlzon sa ”Riv pyramiderna” och berättade att servicepersonalen är de viktigaste personerna för ett flygbolag. Vår dam i incheckningen säger förstås hej, men sen tittar hon ner i skärmen och ser butter ut, frågar om våra visum är utskrivna, för att sedan bara rusa iväg. Jag och Sara står kvar som två fågelholkar och undrar vad som händer. Sara går bort för att kolla men får sparsmakade svar. Vi börjar leta bland mejlen och jag går bort med bekräftelserna. Efter ytterligare ett bra tag och en kraftigt förhöjd puls får jag en förklaring: det är något knas med Fäldt, Saras efternamn och Signes mellannamn, och de kan inte checka in oss.

Resebyrån (Resia.se som tog 3000 för att ändra Signes biljett för att denna situation inte skulle uppstå) hade omvandlat Fäldt till Faeldt, vilket inte står i varken pass eller visumansökan. När vi sedan länge är helt ensamma vid incheckningsdisken och när det är 40 minuter kvar släpps vi igenom. Efter att ha passerat securtiyn kommer vi fram när alla redan boardat planet och släpps på sist av alla. Stresshormonerna sitter kvar till någonstans över Himalaya.

Incheckningspersonalen från Thai Airways löste problemet, men det skadar ju inte att både vara lite trevlig och berätta för två fågelholkar om vad som är på gång. Thai hämtade upp sig genom kabinpersonal som var otroligt hjälpsamma och tillmötesgående. Resia.se däremot, det är något ondskefullt med förmodligen tajta kopplingar till både Iran och Nordkorea. Mitt främsta mål nu är att Resia.se ska få lida så som vi lidit. Okej då, kanske inte främsta, men det vore skönt att få ge dem en ordentlig knäpp på näsan. Så se upp Bo Jacobsson, försäljnings- & marknadsdirektör på Resia. Du har fått ett betydligt tuffare jobb.

Packat och klart

2011-01-01T23:14:00.004+01:00

Idag har väskor packats och stora beslut fattats (som att lämna vågbrädan hemma och köpa en ny på plats). Men vi har fått med fyra drakar och en twintip, allt inom maxvikten. Förutom att vi redan från början känner oss blåsta av Thai Airways och Resia som skulle ha 3000 för att ändra i Signes biljett, en biljett som kostade 1000 att köpa, kan väl knappast något gå fel nu ... men vi får se imorgon. Då drar två månaders surfäventyr igång ... och det vore väl konstigt om allt gick som på räls.

Comeback

2010-12-31T21:48:00.003+01:00

Det var absolut inte menat att det skulle bli en så här lång paus. Men i höstas hade jag och Jens planerat att segla från Kapellskär till Sandhamn. Det gick inte riktigt som planerat. Jag drogs upp av en by, in i ett träd, kastades iväg och landade på handen. Med krosskador och ett brutet lillfinger har jag haft problem med handen sedan dess. Jag har helt enkelt inte varit kitesurfare.

Men även om jag fortfarande känner av handen, börjar alldeles strax ett nytt kiteäventyr. På söndag åker jag och min lilla familj till Perth. Vi har hyrt en surfbuss. Det har tre andra kitefamiljer också gjort. Under januari och februari kommer vi att leta vindar längs Australiens västkust. Och jag känner på mig att jag kommer att hålla En kitesurfares dagbok uppdaterad.

När jag kitesurfade hem

2010-08-17T10:22:00.005+02:00

I söndags blåste det en ganska stark nordostlig vind. I vår nordliga vik drog det upp små vita gäss. Jag kollade på sjökortet och tänkte att det borde gå vägen. På med våtdräkten, draken på ryggen, brädan under armen och ut till den yttersta grynnan på vår ö. Där riggade jag och lät draken driva ner från grynnan. En otroligt byig vind kastade mig ut i vattnet vid starten, men brädan låg kvar på land. Efter lite kämpande lyckades jag ta mig tillbaka, få brädan på fötterna och draken i luften. Det var dags att köra. Vinden som hade sett så lovande ut alldeles nyss, var plötsligt stendöd och jag kom knappt upp på brädan. Det blev ett febrilt kämpande med åttor och kiteloopar om vartannat fick jag till sist vind i seglet. Nu kände jag att det skulle gå vägen. Det skulle gå att kitesurfa hem från vårt sommarställe på Västerö.

Nordostan drog in snett bakifrån. När jag fick upp farten bakom några låga skär söder om Marskär, klapprade brädan över de små platta krusningarna som under en speedsession. Speedkänslan försvann dock ganska snabbt när jag kom in i den sista trånga passagen mellan Stora Utterskär och Hästkobb, alldeles innan Möja söderfjärd. Tillbaka till kiteloopande och åttor och jag började bli nervös för hur vinden skulle vara ute på fjärden. Det såg inte direkt vilt ut.

Ute på fjärden tog nordan tag i den fladdrande draken och jag flög framåt ett par meter. Sen var det fullt ös. Kursen låg fast mot sundet mellan Manskärsören och Söder Manskär. Lagom till att mjölksyranivån i vänsterlåret var fylld, dog vinden bakom Grisselholmen. I valet mellan att försöka kämpa mig igenom sundet och att chansa på att gå på baksidan av Söder Manskär, valde jag det senare. Även om vinden blev betydligt svagare, fick jag fart igen vid Röko. Kanholmsfjärden korsades lite långsammare än Söderfjärden eftersom jag behövde ta ordentligt med höjd. Jag ville ta mer höjd än jag teoretiskt sätt skulle behöva eftersom jag ville komma med fart in i det trånga Skarpösundet.

Den första passagen i Skarpösundet gick enligt plan. Sen kom en motorbåt tuffandes. Eftersom jag misstänkte att han inte förstod vad jag höll på med, valde jag att hålla undan. Dessvärre gick jag för tajt mot det ostliga klipporna. Vinden dog och draken föll i vattnet. Min plan att ståndsmässigt gå i land på en brygga eller udde och landa draken kontrollerat i vattnet gick i spillror. Istället fick jag finna mig i att driva de sista metrarna till land. Trots det snöpliga slutet var jag ändå väldigt nöjd. Jag hade ju de facto kitesurfat hem från skärgården.

Det tog ungefär 45 min att åka och här ser du min väg.

Demodag Sandhamn den 12 juni

2010-06-08T23:24:00.007+02:00

Längst ut i skärgården är vindarna fria. Där finns både sandstränder och barer. Där gäller inte myten om Stockholm som en usel plats för kitesurfing. Där ligger Sandhamn.

Wainman Hawaii + Chohoo Kitesurfing hälsar dig välkommen till en demodag i skärgården. Vi kommer att ladda upp med alla de senaste drakarna och brädorna från Wainman. På plats kommer det finnas grill och korv. Har du aldrig provat förr kommer du att få testa övningsdrake på stranden. Vi har dessutom spänt upp en slackline mellan träden. Och du kommer förstås att kunna ta en komplett lektion med Chohoos kiteskola.

För att ta dig till Sandhamn tar du buss eller bil till Stavsnäs. Därefter tar du båten till Sandhamn. Du kan t.ex. ta Waxholmsbåten Väddö som går klockan 09.00 från Stavsnäs. Hem kan du t.ex. ta Dalarö som går 15.55 från Sandhamn.

Efter en promenad till Oxudden på andra sidan ön är du framme. Vi kör lördagen den 12 juni från 10.00 om vindprognosen håller i sig. Välkommen till en dag med lajbans surfhäng.

Kitesurfing bland grynnor och steniga skär

2010-06-07T23:24:00.004+02:00

Searchmagazine June 2010 #2 Surfing

Missa inte senaste numret av Search Magazine. På sidan 42 finns min kitesurfrapport och på sidan 44-45 finns min artikel om kitesurfing i ytterskärgården ...

Tävling för alla med medelstort huvud

2010-04-11T21:35:00.003+02:00

Jag har kommit över en fläskig New Erasmäck från O'Neill. Trots all sin fläskighet är den ändå för liten för mitt ännu fläskigare huvud. Därför tänkte jag mig en liten tävling. Jag kickar igång den på onsdag på Chohoos sida på Facebook. Tävlingen är öppen för alla listade fans, företrädesvis med en huvudomkrets på ungefär 56,8 cm. Vi syns på onsdag på Facebook.

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, keps, bloggtävling, o'neill

Nu startar vi kitekurserna

2010-04-10T17:14:00.004+02:00

Torsdagen den 15 april börjar våren på riktigt. Då är det premiär för kitekurserna på Gärdet. Därefter kör vi landkursen varje torsdag klockan 17.30. Sen dröjer det ytterligare någon vecka till premiären för vattenkurserna. Den första maj kör vi igång igen på Sandhamn ... som vanligt om vindarna är på plats. På våren blåser det ju ganska mycket nordligt så de som har tur kan ju få sin kurs på Stockholms vackraste kitespot, några minuter norr om Sandhamn.

Här hittar du mer information och bokning. Dessutom har jag startat upp en Facebooksida för att hålla kontakten lite mer löpande.

Teaser för Kitemania i Rågelund

2010-04-08T11:38:00.000+02:00

Kite Mania Rågelund 8-9 maj 2010 teaser from Stefan Edvinsson on Vimeo.

Kiterapporten

2010-03-31T23:41:00.002+02:00

Till nyaste numret av Search Magazine har jag skrivit ihop en kiterapport. Om du inte hittar tidningen på webben eller i någon surf- eller sportbutik, kommer texten för säkerhets skull också här:

Kitesurfingrapporten

Välkomna till Search Magazines första kitesurfingrapport! Här berättar vi om vad som är på gång inom svensk kitesurfing. Sporten organiseras av ett antal klubbar och en massa eldsjälar. Jag som fått äran att skriva är både eldsjäl och klubbengagerad. Eldsjäl genom den kitecamp- och kiteskoleverksamhet jag ägnat mig åt sedan 2005 och klubbengagerad som sekreterare i Stockholm Kiteboardklubb.

Så här års hittar vi ofta de svenska kitesurfarna på Australiens västkust och i Sydafrika. Själv har jag min första vinter i Sverige sedan 2005 och det har förstås lett till mindre kajtande än normalt. Jag har inte varit på vattnet sen i november och lyckats missa varenda dag med vind och vågor. Det beror inte på bristande abstinens, tro mig, men kanske på köldfobi. Det finns flera stenhårda kitesurfare som varit i vattnet många gånger i vinter, titta bara på bilden från den 15 december. Min gamla lärare hade kanske rätt ändå – det finns inget dåligt väder, det finns bara dåligt neopren … eller hur det nu var.

Foto: Jens Utbult. Christian Bergström riggad för en session på Torö den 15 dec 2009.

Fimbulvintern har bidragit till att snökajtandet nått helt nya delar av landet. Det har kajtats på sjöar i Halland, fält i Skåne och i skärgården i Blekinge. Snökite är på frammarsch och har till och med fått vara med och profilera Östersund som Vinterstaden. Därför kommer vi att se Snowkiteevent Östersund, SKEOSD, den 25-28 mars. Vill du ha fler snökitetävlingar har du också Red Bull Ragnarok i Haugastol i Norge den 15-18 april.

Det är riktigt kul att vi har svenskar på den internationella tävlingsscenen. Mike Blomvall vann 2009 års sista deltävling i KPWT i Marocko. Erika Lindberg placerade sig på sjunde plats i damernas PKRA. Snart drar årets säsong igång och inför den får vi hoppas på nya resultat från Mike, men också från Anton Liljegren, som planerar att köra den nya europeiska touren.

Ännu roligare är det att vi har en svensk kitetour på gång. Det första eventet sker i Rågelund i Halland den 8-9 maj. Nästa stopp blir i Haga Park på Öland den 5-6 juni. Mer information om kitetouren kommer, men räkna med freestyletävling, courseracing och festligheter.

Mycket är roligt inom kitesporten just nu, men det finns också tråkiga saker. Det finns krafter som vill förbjuda kitesurfing inom vissa områden. Men i samband med att det bildas klubbar och att allt fler organiserar sig för att kämpa för vår sport, finns det gott hopp. Skånes kitesurfklubb, som bildades i somras, har redan 320 medlemmar. Varbergs surfklubb har inlett en dialog med kommun och länsstyrelse om de lokala förslagen till begränsningar. Stockholms kiteboardklubb lyckades avfärda ett uppkommet förbud efter att ett kitesurfande rötägg flera gånger kört in i badzonen.

Snart är plusgraderna tillbaka och vattensäsongen börjar på allvar. Den 1-2 maj firas traditionsenligt premiären med en Kick-off i Habo Ljung, Skåne. Under dagarna kan man delta i freestyletävlingen Habo Kite Jam och provköra nyheterna för säsongen. Ses vi inte där, ses vi kanske någonstans i Stockholms skärgård! Så fort det är plusgrader och vind kommer åtminstone jag att ha en drake i luften och en bräda under fötterna.

Johan Ekroth

PS. Något på gång i kitevärlden? Maila mig och berätta: johan@chohoo.com DS.

Säsongspremiär

2010-03-22T08:43:00.002+01:00

Vi hade sagt klockan sju, men tio i sju ringde jag till Jens och sa att det nog snarare blir kvart över. Sen sågs vi vid halvåtta med varsin bil lastade med kiteprylar, bebisprylar och picknick. Det var dags för Signes första utflykt och magnituden för min tidsoptimism hade nu sträckt sig till en halvtimme. Med en nytankad bil och en nybryggd kaffelatte i mugghållaren gick vår karavan ner mot Torö.

Sara och Karin, med Signe och Astrid i varsin Babybjörn, pulsade upp i skogen och slog läger i en snödriva. Jag och Jens började rigga en varsin tolva. Vinden kändes klen, men nu är det dags att sluta vara så petig, jag kajtar faktiskt inte varje dag längre.

Det var två andra killar på plats. Den ena hade en JN 15 m2 och den andra en Ozone 11 m2. Ozonekillen gick ut först, tappade draken och hade problem att få upp den. Det såg inte lovande ut. Sen var det min tur att halka ner för det massiva isflaket, balansera ut och lägga upp brädan för start. Det var för lite vind för att hoppa upp på brädan och åka iväg. För att hinna starta innan man dunkade in bland strandens is och sten fick jag bodydragga ut en bit. Men det räckte inte till ändå. Jag kunde inte hålla höjd och fick åka två vändor innan det blev att vada upp genom issörjan. Det gick lika illa för Jens. Den enda som kom ut på riktigt var JN-killen med sin femtonkvadratare.

Jag och Jens gick upp till våra tjejer och hade picknick i snön. Det var kul att komma i vattnet, men familjepicknick är betydligt roligare än kitesurfing i för lite vind .

En kitesurfare klipper sig och skaffar jobb

2010-03-04T18:43:00.005+01:00

Eftersom jag varit ganska välklippt de senaste åren har det ju bara varit det där med jobb kvar. I höstas drog jag igång tävlingen Johans jobbjakt, för att hitta ett riktigt jobb. I dag på förmiddagen avgjordes tävlingen. I dag kom vi överens om att jag från och med den första april kommer att vara tillsvidareanställd på Addnature, dels med att utveckla marknadskommunikationen och dels med försäljning. Helt plötsligt har jag min första anställning på fem år. Därmed är också tävlingen avgjord. Vinnaren blev Zindy Johansson som tipsade mig om Addnature. Grattis Zindy till en komplett kitekurs i sommar!

Nu har jag alltså både klippt mig och skaffat jobb. Signe kommer inte längre behöva skämmas över att få en slackerpappa. Nu borde hon känna att det är klart för ankomst ... Saras värkar kommer och går ...

I väntans tider

2010-03-03T20:34:00.006+01:00

Normalt sett skulle jag ha varit på kitepub nu. Alltså den traditionella som Alohamikael arrangerar ett gäng gånger varje säsong. Men i morse fick Sara de första riktiga värkarna och jag har ingen lust att stå lite halvlullig på Kvarnen om det drar igång på riktigt. Jag vill helst inte missa en sekund. Jag är helt sjukt laddad inför förlossningen och att äntligen få träffa min dotter Signe ...

För er som inte riktigt förstår hur det känns så är det ungefär som att sitta på en strand och titta på set efter set, av enormt häftiga vågor som rullar in. Vinden är alldeles perfekt för nian. Du vet att du vilken stund som helt kommer att vara på vattnet och försöka bemästra vågorna. Du har egentligen ingen aning om du kommer att klara det eller inte, men är enormt fokuserad på den kommande uppgiften. Det är bara lite riggande och lintrasslande kvar så ...

Premiär för Sweden Kite Tour

2010-03-02T08:24:00.001+01:00

Denna sommar är det premiär för Sweden Kite Tour. Här kommer hela den svenska kitesurfingeliten att för första gången få chansen att tävla om den hedervärda titeln Svensk riksmästare i kitesurfing. Det kommer att ske genom en serie av fyra tävlingar. Det första eventet går av stapeln under helgen den 8-9 maj i Rågelund som ligger mellan Varberg och Kungsbacka. Nästa tävling sker helgen den 5-6 juni i Haga park på Öland. Under Landskronafestivalen den 15-17 Juli arrangeras den tredje tävlingen i Lundåkra. Sweden Kite Tour avgörs i Falkenberg i samband med SM-finalen i Thundercat. Under finaltävlingen på Skrea strand den 14-15 augusti, kommer åskådare och deltagare att vara med om att kora den första svenska riksmästaren i kitesurfing.

Snökaos - vad härligt!

2010-02-24T22:54:00.006+01:00

Förmodligen är det bara jag som gillar allt det här snökaoset som pågår. Jag tycker att det ger en tankeställare. Vi är så himla vana att planera och ruta in samhället som vi vill. Och så plötsligt visar naturen vem som bestämmer. Efter alla år där jag låtit vinden stå för planeringen, har jag lite svårt att anpassa mig till den massiva planeringskultur som råder i Stockholm. Det har inte alla damer och herrar som sitter i debattpaneler och är upprörda över att kommunikationerna inte fungerar som de ska. De är inte vana vid att låta naturen styra. Men det behövs då och då. De skulle nog bli gladare med en dos surfkultur ... Always look on the kite side of life.

Snart Sandhamn

2010-02-22T01:09:00.003+01:00

Den 31 mars är det premiär för "Sandhamn". Exakt när vi får se frukten av min insats i rollen som mig själv och hur det gick för Zara och killarna, är ännu inte helt klart ... om den alls kommit med. Men jag kommer nog hålla ögonen öppna under april.

SKEOSD - Snowkiteevent Östersund

2010-02-20T17:14:00.002+01:00

Den 25-28 mars 2010 kommer Östersund stå som värd för årets enda snökiteevent. Det handlar om en folkfest på Storsjön med vinden i fokus. Ett område ute på Storsjön förvandlas till en arena. Här kommer du att hitta spektakulära tävlingar såsom freestyle, hopp, speed och catch-the-flag. Vinnarna koras, bilderna visas samt priser lottas ut under en rejäl bankett på lördagen. Här hittar du mer info.

Kiterapporten

2010-02-15T23:21:00.003+01:00

Som kanske synes har fokus inte varit hundraprocentigt på att skriva En kitesurfares dagbok den senaste tiden. Fokus har snarare legat på att klippa mig och skaffa mig ett jobb. Själva frisyren var ganska snabbt fixad. Efter ca tre minuter med tremillimetersmunstycket var det klart. Jobbiten har jag fått slita lite mer för. Men nu så ... snart så ... ska allt vara i ordning ... mer ... eller mindre. Nu har jag vässat pennan och slagit upp en ny sida. Det första jag ska börja med är att skriva ihop en kiterapport för Search Magazine. Tanken är att i ett avslappnat krönikeformat, berätta vad som har hänt och vad som är på gång i Kitesurfsverige. Nu kanske jag inte har koll på varenda vindpust som driver upp en drake i luften mellan Treriksröset och Smygehuk. Därför är alla tips välkomna, både anekdoter och roliga planer. Maila mig gärna på johan@chohoo.com.

Utförsäljning på skoldrakar. Allt ska bort!

2010-02-14T23:23:00.005+01:00

Nu är det dags för Chohoo att sälja ut alla Caution Zombiedrakar från 2009. De är samtliga i ett kalasskick. En av tolvorna har en lagning sen när vi skulle köra downwinder från Nynäshamn till Ingarö. Då slog en stolpe på bryggan hål i den, men den är fixad och funkar lika bra som innan. Annars är drakarna av SLE-typ med singelpumpsystem. De är dessutom modifierade med en femte lina, som förstås går att ändra tillbaka till orginalrigg.

Caution Zombie 12 complete 2009,5 för 6500:- och den lagade för 6300:-
Caution Zombie 9 complete 2009,5 för 6100:-
Caution Zombie 6 complete 2009,5 för 5800:-

Sen säljer jag också mina North Vegas från 2008. De har gått lite längre och gett mig mina bästa kitevågor på One-Eye i Mauritius. Sjuan fick däremot några smällar av en våg i Marina delle Rose på Sardinien, men de små skråmorna är knappt märkbara. Dess drakar är av mer C-orienterad SLE-typ och har en femlinorsrigg. Väldigt många ansåg North Vegas vara 2008 års bästa drake.

North Vegas 10 kite only för 4500:-
North Vegas 7 kite only för 3500:-
5th Element Kite Bar 25 m för 2000:-

Köper du alla Northprylar som ett paket kan du få det för 9000:-

Om du är intresserad är det bara att slå en signal på 0737887482 eller maila på johan@chohoo.com.

En kitesurfare gör karriär som stjärnsäljare

2009-11-22T19:28:00.007+01:00

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna bli en bra säljare. Nu tränar jag mina säljaregenskaper varje dag och tycker det är roligt. Igår skulle jag hjälpa en kvinna att hitta en halvlång, varm vinterjacka, som absolut inte fick vara dun. "Det är ju så läskigt, med hur den industrin hanterar djuren. Jag vill absolut inte ha en jacka som riskerar att innehålla den minsta fjäder från en levande fågel." Berättade hon övertygat. När hon gick hem hade hon köpt en dunjacka från Patagonia.

Jag började med att berätta om hur Patatgonia enbart använde dun från livsmedelsindustrin och från döda fåglar. Sen berättade jag historien om hur dess grundare Yvon Chouinard skapade och byggde upp företaget, mycket för att kunna ge en stor del av vinsten till miljöorganisationer. Detta berättade jag framförallt för kvinnans mor. När jag gick undan fortsatte modern försäljningen utan min hjälp. När jag tillslut drog kvinnans VISA-kort kände jag mig oslagbar. En dunjacka till en dunvägrare kändes lika stort som att sälja kylskåp till eskimåer. Min säljarkarriär såg lysande ut.

Idag lämnade hon tillbaka jackan.

Läs även andra bloggares åsikter om stockholm, jobb, försäljning, säljare, patagonia, dun, dunjacka

Det senaste från Johans jobbjakt

2009-11-16T21:19:00.004+01:00

Jag har ju inte uppdaterat varenda liten statusförändring i min jobbjaktstävling på bloggen, men nu är det dags att berätta lite om hur det går. Avsikten från början var att sälja in nyheten om tävlingen till en tidning, men ingen nappade på idéen så mycket att de gjorde något av den. Därför blev tävlingen enbart en mindre tävling i mitt eget nätverk, men det har inte varit utan resultat för det.

Jag har haft omkring 350 besök på mitt CV, fått in massor med tips, varit på fyra intervjuer och har åtminstone en till i dagarna. Jag har fått ett jobb som säljare på Addnature och det kommer väl till pass. Det har ju inte direkt gått att fylla på A-kassedagarna när man jobbat utomlands sedan 2005. Än så länge har ingen vunnit någon kitekurs, men några lyckliga vinnare har vunnit boken Kiteboarders Handbook.

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, bloggtävling, en kitesurfares dagbok, jobb,

När kitesurfing blev en familjesport

2009-11-15T19:08:00.005+01:00

Nu börjar ett nytt kapitel i En kitesurfares dagbok. Eller det kanske redan har börjat. Eller så börjar det när Signe kommer i mars. Oavsett så blir Signe inte ensam kitebaby i Stockholm. Efter lite minglande runt på stränder och kitepubar, kan jag bara konstatera att det är närmare tio av Stockholms kitefamiljer som väntar tillökning i januari till mars. Nu när kitesurfing kommer att kombineras med barnpassning, då är det väl dags att skrota myten om kitesurfing som extremsport. Sen kan man nog misstänka att det verkligen stämmer att det blåser mindre och mindre i Sverige. I vart fall ser det ut som om våren 2009 var extremt vindfattig i Stockholmstrakten.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, surfliv, vind, stockholm, kitebaby, kitefamilj, extremsport

På Torö behöver man 100 procent

2009-11-03T06:53:00.008+01:00

Nu var det ganska exakt en månad sen det var någon vind att tala om. Men igår blåste det. När jag plockade ihop mina saker insåg jag att jag inte tänkt på att ta hem mitt underställ med huva. Jens väntade med bilen utanför medan jag snabbt letade alternativ. På parkeringen bytte jag om till ett vanligt superunderställ från Craft, samt dräkt, handskar och skor i neopren. Till huvudet hade jag hittat en gammal balaclava i ullfrotté från min tid som officer, tror jag. Den var i vilket fall grön. Över detta tog jag en skaljacka och tajtade till huvan så att den satt åt ordentligt kring huvudet.

Stenstranden var kall och bister. Havet var kallt och gråsvart. Men vågorna såg stora och inbjudande ut. Det här skulle kunna bli min första riktiga vågsession på Torö. Jens gled ut före mig och när jag fått på mig brädan och var på väg ut genom vågorna var jag helt säker på att det var han som låg längre fram i min linje. Det var en likadan Waimandrake, men när den gippade var det inte Jens. Istället upptäckte jag honom på stranden. Han hade blivit spolad, tappat brädan, tappat draken, fastnat med en lina under en sten och dragit av en lina. Tråkigt.

De andra drakarna gick upp efter ett tag och sen var jag själv på vattnet. Normalt gillar jag den känslan, men när det är riktigt kallt är känslan av utsatthet så mycket mer påtaglig. Folk fryser ju ihjäl i kallt vatten. Men jag var varm i min modifierade våtdräkt. Lite för varm faktiskt. Det blev bättre när en våg bröt över mig och jag blev blöt. Vågorna bröt rakt i vindens riktning. Jag har aldrig åkt vågor i rak onshore tidigare så det tog en stund att fundera ut hur jag skulle bete mig. Men när en och annan större våg, helt rev bort allt vatten och blottlade havsbottens svarta stenar, fanns det inte mycket att fundera på. Det var bara att gå på instinkt och styra undan. Jag fick några fina vågor, men när jag började känna trötthet gick jag upp. På Torö behöver behöver man 100 procent mental skärpa ... samt några bistra bilder från Jens Iphone, för att bryta av mot all intilliggande skärpa.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård, torö,

Kiteforumen och Facebook leder

2009-10-23T16:45:00.007+02:00

Det har gått några dagar sedan jag lanserade min jobbtävling och det har hänt lite saker. Några tips har rullat in och några konkreta erbjudanden. Mestadels erbjudanden som man kan definiera som kortare uppdrag, och ett uppdrag är ju helt åt rätt håll.

Tävlingen är ju inte bara en jobbjakt utan det är också mitt experiment på hur nätverk och sociala media fungerar i till exempel jobbsökande. Och det har ju gått helt okej. Sedan den startade i tisdag har jag fått 276 besök av 235 besökare. Intressantare är varifrån trafiken kommer. Det mesta kommer från Kitenation och Surfzone, som tillsammans levererat 134 besök. Näst mest kommer från Facebook som leverat 66 besök. Sämst i klassen är Twitter som gett 3 besök.

Resultatet tror jag har jag med nätverk att göra. I kitevärlden vet många vem jag är. På Facebook har man mest kompisar. Twitter däremot har en annan funktion. Där har man en publik. Visst kan man knyta kontakter och få hjälp, men oftast bara om någon vet man är. Därför är kitevärldens forum och Facebook bättre för mig.

- Men vad är det här? Din blogg brukade ju vara kul. Det här är ju astrist, sa Sara när hon fick läsa igenom inlägget.

Nu har jag läst igenom det en gång till. Jag erkänner. Sara har rätt.

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, media, jobb, sociala media, facebook, twitter, forum, kitenation, surfzone, nätverk, jobbsökande, johans jobbjakt

Johans jobbjakt

2009-10-20T14:02:00.002+02:00

- Hjälp Johan till hans nästa jobb och vinn en kitesurfingkurs

Tävlingen:

Johan har levt drömmen och kitesurfat världen runt. Nu behöver han ett nytt jobb. Hans tjej Sara har en bulle i ugnen, så Johan måste kunna försörja baby Signe. Johan tror att han ska jobba med marknadsföring/PR men han kan ha fel, han kanske hellre borde bli allsångsledare eller upptäcktsresande. Kommer du på ett jobb som passar och ger honom en ledtråd, är du med i tävlingen. En ledtråd kan vara ett telefonnummer till, eller ett möte med, en potentiell arbetsgivare. Om Johan blir glad och tackar ja till det jobb du föreslagit, blir du den lyckliga vinnaren av Johans jobbjakt.

Johans CV och annan bra information finns på denna blogg och hans kiteskola på chohoo.com. När du får nys om ett lämpligt jobb tar du kontakt med honom och ger honom din ledtråd. Om din ledtråd leder till en intervju har du direkt vunnit boken Kiteboarders Handbook. Om din ledtråd ger ett jobb har du dessutom kammat in första priset. Om Johan har svårt att välja mellan flera bra jobberbjudanden, får den som inte vinner tröstpris.

Tävlingen pågår tills Johan har ett anställningskontrakt i sin hand. Vad väntar du på? Ut och ragga ledtrådar. Det finns bara en vinnare.

Priser:

1:a pris: En komplett kitesurfingkurs på Gärdet och Sandhamn, värd 3500:-

(Erhålles av vinnaren som föreslagit det jobb Johan slutligen tar)

2:a-50:e pris: Ett exemplar av boken Kiteboarders Handbook, värd 150:-

(Erhålles av dem som ger ett förslag som gör att Johan får gå på intervju)

Tröstpris: En grundkurs på land på Gärdet, värd 800:-

(Erhålles för ett förslag som skulle kunnat vinna, men inte gjorde det)

Priserna är ej personliga och kan därför skänkas eller säljas vidare. Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

Här hittar du Johans CV

Skicka din ledtråd till johan@chohoo.com

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, bloggtävling, en kitesurfares dagbok, jobb,

Vinn en kitesurfingkurs

2009-10-19T15:27:00.001+02:00

Imorgon klockan 14.00 börjar vi årets jobbigaste tävling på En kitesurfares dagbok. Du kan vinna en komplett kitesurfingkurs värd 3500 kr. Men det finns också andra fina priser. Du som är med och tävlar kommer att skapa omvälvande förändringar. Ingen har en aning om var det kommer att sluta. Men det börjar imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, bloggtävling, en kitesurfares dagbok, jobb,

En extremt jobbig tävling

2009-10-18T20:31:00.001+02:00

På tisdag börjar en extremt jobbig tävling här på En kitesurfares dagbok. Den börjar klockan 14.00 och kommer sluta precis när och hur som helst, men saker och ting kommer inte att vara sig lika efteråt. På tisdag alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om tävling, bloggtävling, en kitesurfares dagbok, jobb,

När Danmark skaffade sig ett psykologiskt överläge

2009-10-11T00:53:00.008+02:00

Vi är på väg hem från Portugal och blir stoppade i incheckningen.

- You need to pay for the boardbag, säger incheckaren.

- But we've already paid, försöker jag och blir ivägskickad till Air Frances flygplatskontor för att fortsätta diskussionen.

- You need to pay for the boardbag, säger Air Francemadammen.

- But we've already paid, försöker jag igen men blir lite osäker om verkligen är fallet.

- We've paid on the internet, fortsätter jag ännu mer bestämt för att dölja min osäkerhet.

Air Francemadammen sätter emot och både jag och Sara sätter tillbaka. Jag tror att hon tröttnar tillsist och hittar på en undantagsregel så att vi kan slippa undan utan att betala. Och hon kan slippa oss utan att tappa ansiktet. Upprymd går jag tillbaka och tänker att jag nog öppnade bra.

På planet får jag och Sara inte sitta bredvid varandra utan jag hamnar bredvid en man som ser mycket bister ut. Den airconditionifierade flygplansluften gör att jag nästan direkt börjar nysa. Jag böjer mig framåt och håller för. Varpå den bistre mannen tilltalar mig på danska.

- Du får hålle foer naer du nyser, säger den bistre.

- Det gjorde jag, men det var verkligen inte meningen om det kom på dig, svarar jag ursäktande.

- Du får hålle foer foer fan og så kan du slude ryssle.

- Ryssle?

- Ja, ryssle, säger han och snörvlar med näsan så att hans långa näshår nästan slår i stolen framför.

- Det aer meie meie ohygglig, du kan fagtisgt be flugevardinnan om naesdug, avslutar han argt.

Jag är verkligen inte van att bli utskälld på det viset. Jag stammade fram ett svar men han slog omkull det på stört. Med all min tidigare upprymdhet som bortblåst, lutade jag mig svarslös tillbaka och började undra vad som hänt. Jag tänkte på tusen repliker innehållades "Danskjävlar" men det kändes bara lågt.

Så landar vi på Charles de Gaulle och jag skiljs från min surdansk. Precis i gången mot terminalen kommer jag på vad jag borde sagt till honom. Om jag berättat att det också är ganska otrevligt att skälla på folk. Men att han däremot både hade varit trevlig och blivit av med snörvlandet om han, som satt närmast gången, hade gått efter en näsduk. Hade jag bara hunnit få fram den kommentaren innan vi landade hade det varit lika. Nu gick Danmark istället därifrån med 1-0. Danskjävlar.

Den vinner som är trägen

2009-10-10T23:50:00.005+02:00

Först åt vi de godaste grillade Sardinerna jag någonsin ätit. Sen började jag se lite krusningar i vattnet. En kite åkte upp i luften utanför Troia. Då tyckte jag det var dags att ta mig till Guincho för att få både vind och vågor ... När vi kom dit rullade en tät dimma in över stranden och det gick knappt att upptäcka vattnet. Vågorna hörde vi, men vinden såg vi inte tillstymmelsen till.

Nästa försök var i Lagoa de Albufeira. Inte en tillstymmelse till vind men det var sol och vågor. Jag skulle bara leta upp en surfbräda att hyra så skulle allt bli bra ändå. Jag gick till ett center. Stängt och låst. Jag gick till en restaurang en bit bort. De skickade tillbaka mig. Fortfarande stängt. Jag gick tillbaka till standen igen. Då stack de två SUP-surfarna neråt lagunen. Jag jagade ifatt dem tills jag var där jag startade från början. Och så hade jag helt plötsligt fått hyra en bräda av Rui Meira. Men när jag kom ut rullade dimman in. Utan full sikt blev det extra knepigt med balansen och det blev inte riktigt lika kul. Utan att ha tagit en enda våg fick jag paddla tillbaka igen.

Tredje gången gillt heter det ju och vi tog oss upp till Guincho vid nästa lovande prognos. Och till råga på allt blåste det när vi kom upp. Jag riggade toksnabbt och stack ut. Kunde precis hålla höjd några repor, men sen dog det nästan helt. Under min korta session hade jag reggats på webbkammen och lockade dit tre till kajtare ... så vi kunde vänta på vind tillsammans.

Sista dagen skulle det både blåsa och regna. Men efter tidigare vindleveranser hade jag inte alltför stora förhoppningar och följde därför med marathontränade Pedro ut på en löptur. När löpturen var färdig och jag var jag likaså, började faktiskt vinden att blåsa. Bara att rigga draken och bege sig ut i Costa Caparica där vi också bodde. Vågor och vind, men inte helt tillräckligt med vind. Jag fick köra en downwinder längs stranden och sedan gå två kilometer tillbaka. Efter mitt marathonlöppass var jag så trött att jag inte orkade kajta mer. Men jag fick i alla fall till sist kitesurfa vågor i Portugal - trägen vinner.

Hitta vind och plats att kitesurfa på

2009-09-24T13:27:00.003+02:00

För att ta sig ut och kitesurfa krävs en hel del planering, framför allt om man bor i Stockholm. Här är det knappast någonsin lönt att bara åka till stranden och vänta på vind. Innan man kan ge sig ut och segla, bör man alltså kunna förstå väderprognoserna. Det finns en uppsjö av olika prognosverktyg att använda, men efter snart en säsong med kurser i Stockholm har jag tyckt mig märka att det är Windguru som fungerar klart bäst, förutsatt att man använder PRO-versionen. Men likaväl som alla andra meteorologitjänster är detta ingen exakt vetenskap. Det är enbart matematiska modeller som gjorts begripliga. Ofta är en prognos som ligger längre bort än fem dagar fram i tiden lika värdefull som en prognos gjord i kaffesump, därefter börjar de bli intressanta. Två dagar fram i tiden är ofta prognosen tillförlitlig, men det är fortfarande bara en prognos.

När man öppnar Windguru kommer man till prognossidan. Det är denna sida man använder mest. Visst är prognoskartan bra. Där kan man se hur vinden beter sig i geografin, men den finns bara i PRO-versionen (i.o.f.s. gratis på Windfinder)

I den översta rutan väljer man sin plats. Har man inte några favoriter inlagda, söker man i platsmenyn. Sen får man upp GFS-prognosen överst. Den är inte superdetaljerad men täcker hela världen. Jag brukar börja med att titta på den. Överst står dag, datum och klockslag. Man får inte ta allt för allvarligt på klockslaget utan se det mest som en ledtråd. Sedan kommer vindstyrkan. Jag brukar alltid ha den i knop eftersom det är den enhet man använder i resten av världen. Om man tycker det är svårt med vindar i knop räcker det att dela knopvinden med två för att få styrkan i m/s. Pilen pekar ut vindriktningen, om den pekar snett upp till höger betyder det att det blåser sydväst (och att det blåser sydväst betyder att det blåser från sydväst mot nordost). Nästa punkt handlar om temperatur och den spelar inte så stor roll. Molntäcke spelar däremot en viss roll, vinden är alltid jämnast och finast när det inte är moln. Nu ser man ju inte på Windguru om det är Cumulonimbusmoln, men i så fall ska man passa sig. Regnet spelar ju inte heller så stor roll förutom att efter en regnfront brukar vinden mojna en stund. Stjärnan är Windgurus betyg på prognosen. Betyget är baserat på windsurfare så det är inte så mycket att bry sig om. Det räcker med att veta att tolvan är bra från sju till ungefär tio m/s, nian är bra från tio till femton m/s och sjuan är bra från fjorton till kanske tjugo m/s (om man är i 75-kilosklassen). Nedanför GFS hittar man prognoser från WRF-modellen.

WRF har en mer detaljerad prognos än GFS, men är å andra sidan inte världstäckande. Den sträcker sig kortare fram i tiden och ger möjlighet att följa vinden bättre under dagen. Dessutom finns också med en post om vindbyarnas hastighet. Vill man få en mer exakt uppfattning om vindstyrkan, har jag upplevt att WRF är bättre.

Skulle det vara så att prognosen inte passar för ens lokala spot, kan man ta en titt på spotguiden. Den har filter för region och vindriktning, vilket gör att den är ett bra verktyg för att hitta den närmsta lämpliga spot för aktuell vind. Sen är det bara att ta sig till platsen. Har man ingen egen bil kan man hitta någon att samåka med på Kitenations stockholmsforum, annars finns ju alltid SL.

Bortskämd eller fast?

2009-09-22T19:42:00.003+02:00

För att klara livhanken som Stockholmare har jag ju varit tvungen att ta ett riktigt jobb också. Ett jobb som man jobbar på mellan nio och fem. Ett jobb där man sitter bakom en dator och pratar i telefon. Ett jobb där man gör powerpointpresentationer och går på kundmöte. Det känns konstigt. Jag är ju van att rätta mitt liv efter vinden, inte efter kalendern.

Men så idag började det blåsa. Jag kände hur jag var på väg att kasta loss och ge mig hän. Jag inväntade en signal som kunde få mig att strukturera om dagen. Så kom ett sms: "Blåser 8-9 m/s och är lite småvågor. Ok men inte episkt."

Jag satt kvar. Jag vet inte om det är ett gott tecken. Betyder det att jag har kommit in ordentligt i niotillfemhjulet, eller är det bara ett tecken på att jag är alldeles för bortskämd på löjligt bra kiteupplevelser?

I vilket fall ser det ut att blåsa ordentligt i helgen, så jag hoppas på att kunna jobba av lite kitekurser.

En autonom downwinder i skärgården

2009-09-04T21:53:00.009+02:00

Tisdagens fiasko hade gjort både mig och Jens fyllda av revanschlusta. Gurun sa sydsydväst omkring 10 m/s. Det borde gå. Hem och packa. Tunnelbana från Odenplan. Pendeltåg från Centralen. Ut på bryggan där vi startat i tisdags ... och nu blåste det verkligen.

Vi lät drakarna driva ut från bryggan och vattenstartade. Klockan var 16.20. Jens var redan ute. Jag la ned brädan i vattnet, klev på den och sen bar det iväg. En stund senare hade vi lyckats ta oss förbi den höga Inre gården, som blockerade vinden i sundets utlopp. Nu var vi ute på Mysingen och det var bara att stå på. Stora svall rullade in från söder och ibland kunde man få en gnutta surfkänsla. Annars var det mest att stå på. Jag började med båda fötterna i stropparna. Efter ett tag tog jag ur den bakre. Då fick jag en mer upprätt och bekväm position. Det var bra drag i tolvan, men jag kände mig aldrig överriggad. Men så stannade jag till vid en fyr, mitt i Mysingen, för att kolla var vi var och var vi skulle. Så fort jag stannade kände jag draget i draken. Jag kunde inte stå stilla. Än mindre kunde kolla positionen. Det vara bara att köra vidare.

Snart såg vi Dalarö skans längre bort. Skärgården blev trängre. Roligare att titta på, men de höga öarna skapade nya problem, hål i vinden. Vi försökte hålla långt ifrån läsidorna och inte heller gå för nära lovartsidorna. Precis bakom skansen stannade vi till, sneglade på kajtarna nere i Schweizerdalen, men vi ville fortsätta.

Dalarö passerade förbi vid sidan av mina kiteloopar. I de smala sunden var den ganska skönt att bara sätta draken i loop och sätta kursen rakt igenom sunden. Det gick bättre för mig med vågbräda. Jens körde twintip och var tvungen att ständigt köra på en kant. Vi hade nästan varit ute i tre timmar. Jag började känna mig trött och fortsatte kitelooparna. Gled in över en liten söt sandstrand på Pannkaksgrundet. När jag kom ut såg jag Jens strax bakom mig. Men några dussin kiteloopar senare var han borta. Efter en stund såg jag honom, flera hundra meter längre upp, alldeles utanför pannkaksgrundet. Det såg ut som om han hade problem. Jag försökte kajta tillbaka. Men innan jag hade hunnit komma till hjälp hade han lyckats lösa problemet. Han hade tappat brädan och eftersom vinden var så stark och ryggsäcken i vägen, lyckades han inte ta höjd. Då fick han lämna ryggsäcken i vattnet, bodydragga upp till brädan, kajta tillbaka till ryggsäcken för att slutligen fortsätta neråt.

Några vindsurfare i horisonten indikerade vårt mål - Björkvik på Ingarö. Ungefär tre timmars kajtande på undanvindar, hade tagit oss fem mil upp genom skärgården. Klockan hade hunnit bli 18.20 och det enda som återstod på denna, vår första lyckade autonoma downwinder i Stockholms skärgård, var buss 428 till Slussen, en Hawaii med räkor och en Trocadero.

Tack till SL för ett fantastiskt transportnät, Google för ständig access till kartor och Cordland Marine för säkerheten.

Chohoo i Outside

2009-09-03T16:39:00.003+02:00

Senaste numret av outdoortidningen Outside innehåller en artikel av mig och en artikel om mig. Bara framsidan som saknas för en full pott alltså. Artikeln av mig handlar om de kitesurfing i skärgården och de offpistäventyr som jag försöker förverkliga just nu. Artikeln om mig handlar om när Magnus skulle försöka lära sig kitesurfa, men dessvärre la vindprognosen ner helt och fullt. Jag hoppas jag får fler tillfällen att lära honom att kajta, för det var en skön prick med en massa historier att berätta.

Det blev kanske inte så mycket kajtande

2009-09-01T21:57:00.004+02:00

Precis framför biljettluckorna till Gotlandsfärjan fanns en öppen yta. Den passade perfekt för att starta drakarna ... om det bara funnits vind just där. Istället gick vi längst ut på bryggan och ... visst blåste det. Prognosen sa att det förvisso redan skulle vara tillräckligt med vind och att det dessutom skulle öka. Startplatsen var tajt. Längs bryggan stod elstolpar uppradade, men det borde gå att få upp draken mellan dem.

Först slängde vi upp min drake. En lina fastnade runt en stolpe. Både jag och Jens reagerade blixtsnabbt. Jag sprang rakt emot stolpen, Jens sprang rakt emot stolpen, och på något sätt fick vi loss linorna. Draken flög. Det var inte mycket tryck, men den flög. Det borde räcka för att ta sig ut till vinden. För med dagens prognos kunde det ju bara inte inte blåsa ... vi måste ha befunnit oss i ett lokalt lä. Trodde vi. Jens drivstartade sin drake och vi satte av, ut mot Mysingen, med drakarna i kontinuerliga åttor. Det räckte för att ta oss ut från sundet mellan Nynäshamn och Inre gården. Sen dog vinden helt. Det var inte ens en bråkdel av de 9-10 m/s som både Windguru och Foreca lovat.

Två timmar senare hade vi flutit iland vid Kattudd på Yxlö. Det var inte riktigt i närheten av varken Dalarö eller en tunnelbana. Det var bara att ringa världens snällaste flickvän och börja traska. Eller snarare klättra, huka, hoppa och snubbla ... över sju stycken feta kantareller. Plötsligt fick vår misslyckade offpisttur mellan Nynäshamn och Dalarö en helt ny innebörd. Vi hade helt enkelt gjort en svamputflykt. Mums!

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård, nynäshamn, äventyr, offpist, yxlö, svamp

Visst blir det en offpisttur trots allt

2009-08-31T23:22:00.004+02:00

När jag hade gett upp hoppet och börjat planera in andra aktiviteter för morgondagen, kollade jag in min Twitter. Där hittade jag detta:

jensutbult@ekroth Va fan? Trodde du kommit på bättre tankar än att kita runt i skärgården utan följebåt. Låter stört. Behöver du sällskap?
11:56 PM Aug 28th from Tweetie in reply to ekroth

Jens och jag tog ett snack på telefon. Jag försökte luska ut vad han hade för erfarenheter. Allt lät bra. För att vara på den säkra sidan, gjorde jag vad man alltid bör göra innan man beger sig iväg på en kitesurfingblinddate ... jag googlade honom. Nu känns det klockrent. En kille som seglat över Atlanten i en jolle, borde man kunna lita på för lite kitesegling mellan Nynäshamn och Dalarö.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård, offpist, tur, blinddate

Ingen offpisttur imorgon

2009-08-31T16:41:00.003+02:00

Kalle fick förhinder för morgondagen. Eftersom jag lovat att göra min första offpisttur med sällskap, får jag bara titta på en prognos som såg helt perfekt ut för ändamålet. Eller va fan, så jävla perfekt var den ju inte. Den ska bli riktigt stark alldeles för sent, vilket skulle ha betytt sen start och sen ankomst till Sandhamn, vilken i sin tur skulle ha betytt små marginaler. Nä, det är nog bättre att invänta en bättre dag, vänta på bättre vind.

Eventuellt kan man kanske bränna ner till Torö på eftermiddagen ... och kajta lite vågor.

Kitesurfing offpist

2009-08-28T11:00:00.006+02:00

Sedan en tid tillbaka har jag velat testa att göra långturer med draken i Stockholms skärgård, att verkligen kitesurfa offpist. Det borde egentligen vara lätt som plätt. Tanken är att vänta in en dag med stabil vind och ta pendeltåget till Nynäshamn. Där riggas och launchas draken. Sedan handlar det om att på lämpligast möjliga sätt, ta sig uppåt i skärgården och nedåt med vinden. Med lite tur kommer vi ända till Sandhamn. Funkar inte det, finns det ju ångbåtsbryggor lite här och var. Det borde gå vägen. Håller vindprognosen kommer jag och Kalle att göra ett försök på tisdag.

Jag har utrustat mig med vattentäta säckar för att kunna ta med torra kläder, men det viktigaste av allt är faktiskt en nödsändare. Jag skaffade mig en McMurdo PLB från Cordland Marine. Det är världens minsta nödsändare och innehåller dessutom en GPS. Går det totalt åt pipan är det bara att trycka på knappen. Då vet sjöräddningen att det är jag som är i knipa och de har dessutom min position.

Så nu har jag bara en förberedelse kvar. En som jag behärskar mycket väl ... att vänta på rätt vind.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård, prylar, kitesurfing offpist, mc murdo, plb, nödsändare, sjöräddningen

Kitesafari Sandhamn – Grönskär uppe

2009-08-21T18:26:00.002+02:00

Just ja! Nu har vi lagt upp info om kitesafarin från Sandhamn till Grönskär. Titta in på Chohoosidan vettja.

Kitesurfing runt Östersjön

2009-08-09T23:05:00.008+02:00

Klockan 11 på fredagen steg vi iland i Riga. Med en vindprognos som enbart lovade vind under fredagen och lördagen, gick det inte att på allvar köra sightseeing i Riga. Det blev snabbprogrammet. Snabb biltur runt stan med små smakprov av Rigas berömda byggnader i jugendstil, lite Stalinbarock och marknaden, som jag gärna skulle vilja beskriva med något annat Stalinprefix. Sen kunde vi inte hålla oss längre. Vinden fanns i Ventspils. Och när klockan hunnit bli 18 skulle man också hitta oss där.

På en gigantisk sandstrand hittade vi några locals, några vågor och framför allt vind. Jag kände mig ivrig som ett barn och kastade mig ut bland vågor som inte var så pjåkiga.

Det skulle ju blåsa ännu mer på lördagen. Vi ville inte köra på samma ställe igen. Sara ville gärna ha plattvatten, medan jag helst såg en eller annan våg på menyn. Därför planerade vi börja med lite vågor i Liepaja, där de lettiska kajtarna sa att vågorna ofta blev lite större, för att sedan fortsätta med plattvatten i Klaipeda eller ute på Neringa.

Vågorna var inte allt för upphetsande i Liepaja, så vi fortsatte ner till Neringa, det Kuriska näset, för att istället hitta bra plattvatten. Men när vi hade slingrat oss ner till Nida, längst ner på näset, hade vi fortfarade inte hittat något bra plattvatten. Värre var att vinden höll på att dö ut. Jag snabbriggade och stack ut på en löjligt underriggad tur, för att åtminstone få känna på platsen. Men de lokala kajtarna var trevliga och tipsade om några spotsen i lagunen, en gräsyta alldeles söder om Juodkranté, för ostliga vindar och vid Dreverna, vid västliga vindar. Men utan vindar satsade vi hellre på att runda Kaliningrad för att satsa på nya försök i Polen.

Vinden var lite för klen när vi kom till Hel, men stället hade nog fler kiteskolor, kitecamps och kitesurfare än Tarifa så det hade varit kul att vara på plats när det blåste. Istället för att vänta på vind körde vi vidare mot Swinoujscie. Där blåste det. Men det fanns ett litet problem. Det var svårt att hitta någonstans att rigga (en bild säger mer än bla bla).

Efter lite letande hittade vi till sist ett lite lugnare område där vi kunde rigga drakarna och få en tredje kajtdag under vår vecka. Det blev alltså tre dagar av sju möjliga. Inte helt tokigt. Det kändes som om hela vägen från Riga till Stralsund är en enda lång sandstrand. Det hade förstås inte skadat med mer vind. Då tror jag att länderna på andra sidan Östersjön har fantastiska möjligheter till bra segling.

Sommarfläng

2009-07-29T23:06:00.005+02:00

Det har flängts en hel del denna sommar. En dag flängde vi över till Köpenhamn och spanade in kabelparken. En mycket trevlig sak.

En annan dag flängde vi till Lagans mynning för lite kitesurf. Det var en mycket fin kitespot, med lite vibrationer av afrikansk flodmynning.

Sen har det flängts fram och tillbaka mellan flyttande i stan och kitelektioner i skärgården.

Imorgon ska det flängas till Baltikum och Polen för att kolla vindar och stränder på den sidan Österjön.

En sedelärande historia

2009-07-14T08:43:00.003+02:00

Under helgens kitekurs kastade jag på mig utrustningen i all hast. Jag bemödade mig icke att kontrollera att fötter eller våtdräktsskor voro rena. Under dagens lektion, där jag mången gång vandrade upp och ned för stranden vi Oxudden, fann jag min fot allt mer värkande. Jag trodde enbart att jag stött i tårna i allt för många stenar, men ...

När jag jag mot dagens slut tog av mig skorna, granskade jag mina fötter. Ständig väta och sand i skorna, hade gjort att huden mjukats upp så att sandorn kunnat tränga in vid sidan av stortånageln och orsaka nageltrång. Mitt slarv med renligheten kostade mig och jag haltar fortfarande. Sedan den dagen upprepade jag ofta för mina elever denna lärdom:

Vårdslöshet i ting, som synas ringa,
kan dig snarlikt stora skador bringa.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, sandhamn, hygien,

Kitesurfing i Man

2009-07-13T08:05:00.005+02:00

Resultatet av en majdag ute på Sandhamn blev tre sidor i julinumret av Man Magazine. En artikel som avlsutas med att: "det gäller tydligen att ha tålamod ... i alla fall med det här upplägget."
Jag kan inte låta bli att fundera på vad de menar med det. Man skulle kunna uppfatta det som en smygande kritik mot Chohoo, IKO och hela utbildningssystemet för kitesurfing. Eller så förstod de aldrig hur viktigt det är med säkerheten för att vi ska slippa allvarliga olyckor i Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, surfliv, media, sandhamn, man magazine

Tidning upphittad

2009-07-02T21:06:00.003+02:00

Idag hittade jag en tidning på marken utanför Ica. Jag plockade upp den och såg att någon visst hade tappat en tidning med den här fina artikeln. Om du som tappat din tidning vill ha tillbaka den, är det bara att höra av dig. Annars har du artikeln här ...

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, surfliv, media, city, tidning

Kitefestival i Landskrona

2009-07-01T20:10:00.002+02:00

Nästa vecka, mellan den 9 och den 12 juli, är det kitefestival i Landskrona. Är det för lite vind i Stockholms skärgård kommer jag garanterat att vara på plats, för hänga med Andre Phillip, Mike Blomvall och förhoppningsvis en stor bunt svenska kajtare. För anmälan och mer info, gå in på Mike Blomvalls kiteskola.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, surfliv, tävling, kitefestival, landskrona

Inga djur skadades under produktionen av detta blogginlägg

2009-06-28T22:58:00.005+02:00

Klockan två vred vinden över till NO och det som var kvar, var endast en byig fläkt som toppade fem m/s. Klarblå himmel och spegelblankt hav ... jävla skitväder! Bara att packa ihop och åka hem igen. Jag åkte i ganska hög hastighet in i vår vik, som för övrigt kallas Älgkilen. Plötsligt ser jag att den inte bara fungerar för älgar, på kollisionskurs ligger en simmande råget. Jag kastade mig över gasen. När jag försökte mig på ett krashstop, att i full fart slå i backen, samma teknik som man använde när man körde stridsbåt, ville inte vår söndagsseglarmercury vara med längre. Den tvärdog. Våra blickar möttes och jag såg paniken i getens ögon. Turligt nog fick mitt kraschförsök ner farten så pass att hon kunde slinka förbi. Och jag fick en extra injektion av signalsubstanser, trots att fjärden låg blank som ett nybonat golv.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, stockholms skärgård, djur, rådjur, viltolycka

Så skulle aldrig Mitch Buchanan ha gjort

2009-06-26T19:01:00.003+02:00

En kitesurfingkurs går lite för långsamt för TV. Eller rättare sagt för ett stressat TV-team. Eller snarare ett överbokat team som skulle följa oss på Alskär och två kajaktjejer i stan, under en och samma dag. Bobbo Krull och hans kamera- och ljudkillar tog rygg på oss och tyckte att det att det skulle bli en bra scen när vi går över ön med alla prylarna … men bara i trettio sekunder. Påhejad av Bobbo talade jag i dubbel hastighet och rörde mig så snabbt att det karateswishade. När de fått tillräckligt med material från genomgångar och bodydragging, kommer Bobbo fram till mig. ”Vi måste hitta på något bus”, säger han. ”Kan du låta någon flyga iväg eller nåt?"

Jag funderade på vilken oförutsedd händelse man skulle kunna skapa, som ändå skulle vara tillräckligt säker. Klassikern bland mina elever är att så fort de börjat åka, får de lite hybris och åker så långt det går. När de är som allra längst ut, kraschar de draken och en räddningsaktion startar. Detta kanske skulle kunna gå att iscensätta … på ett inte alltför krystat sätt.

Jag gör i ordning Mackan och peppar honom med att ”nu ska han få testa på djupt vatten”. Bobbo ger mig direktiv att gå upp till Sara och be henne vara beredd att ringa vår säkerhetsbåt. Som en korthårig och gummerad Mitch Buchanan stövlar jag upp ur vattnet och säger: ”Marcus har utvecklats mycket bra under dagen. Jag tror bestämt att han ska få en extra utmaning. Han ska få prova kajta till ön och tillbaka. Var beredd att ringa Mike om det skulle bli problem.”
”Så tar du det en gång till, men denna gången som om du skulle prata med Sara på riktigt”, säger Bobbo.

Jag vänder om och tar åter mina Baywatchsteg fram till Sara: ”Mackan har fått en utmaning, var beredd med kameran om det skulle gå snett.”

Det är nu jag inser jag genetiskt står närmare japaner än riktiga skådespelare.

Läs även andra bloggares åsikter om kitekurs, sandhamn, surfliv, stockholms skärgård, mitch buchanan, baywatch, film, tv

Dagen då jag lyckades förolämpa Olle Palmlöf

2009-06-21T19:18:00.005+02:00

Jag var ute på Sandhamn, TV-teamet var ute på Sandhamn, varför jag ringde Lina som jag haft kontakt med och frågade om det inte vore lämpligt att stråla samman. Det var det. Redaktören skulle komma förbi Oxudden medsamma. När jag kommer upp från vattnet, stod Olle Palmlöf och Bobbo Krull och väntade på mig, de sjukt roliga killarna från det gamla favoritradioprogrammet Pippirull. Jag mindes deras elakheter i radion och tänkte att dem vill jag helst vara kompis med.

Jag kände att vårt samtal gick bra. Vi pratade om kitesurfing. Vi pratade om min skola. Vi pratade om hur de jobbar. Till sist var det dags att prata om något så oskyldigt som vädret, det var ju ändå det som var avgörande för när vi skulle kunna köra. Olle frågade om vi kollar vinden på smhi.se, varpå jag tappade kontrollen och brast ut i ett gapskratt. När jag tittade upp i Olles svartnande ögon, insåg jag att han tog det som ett hånskratt. Ett hånskratt riktat mot honom.

Det kanske berodde på en viss nervositet, men det spelade ingen roll, jag hade just förolämpat Olle Palmlöf. Fan. Rädda det som räddas kunde. Jag började svamla om kitesurfares ständiga diskussioner om vindar och prognoser. Kunde det vara så att det svarta i hans ögon hade blekts en gnutta? Jag svamlar vidare om hur även andra utomhussportare hellre använder norska och danska vädertjänster. Till sist säger han:

"Fast det kan ju bli bra TV om vi har en diskussion om väder och prognoser. Och när vi nämner SMHI kan du dra ett likadant hånskratt."

Jag hoppades att det betydde att jag räddat situationen. Åtminstone tillfälligt.

Vi spolformade håller brandtal

2009-06-15T14:32:00.005+02:00

Halva grejen med att starta en kitesurfskola är att köpa en väldans massa prylar. Eftersom jag ibland fått ont i ryggen av kajtandet har min egen personliga sele tillhört det absolut viktigaste att testa och utvärdera. Kaj lånade ut en Mystic Firestarter till mig så att jag verkligen kunde prova den under en lång tid. En klockren passform tillsammans med en smidig utformning, verkar göra att jag slipper en värkande ländrygg. Det blev till att beställa en av Kent på On Top Sports. Röd tyckte jag skulle bli bra, i storlek large. Kent kontrar med att han har en tumregel som säger att större killar sällan vill ha flashiga färger, och att han alltså förmodligen inte hade röd hemma. Då blir det dags för ett brandtal:

Även om jag är en 171 cm stor kille ställer jag mig upp på stolen så att ni ser mig. Tillsammans med Ola Skinnarmo, Lasse Flinckman och Barbapappa är vi några spolformade killar som vet att glada färger gör sig så himla mycket bättre på bild. Om nu den gamla dragshowartisten Lasse Flinckman skulle börja kitesurfa, skulle han säkert vilja ha sin sele med paljetter på, Ola skulle säkert vilja ha sin i Goretex, men för mig räcker det att den är röd.

... fast svart går väl bra det också.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, prylar, ola skinnarmo, lasse flinckman, barbapappa

Bring it on din lilla räka

2009-06-14T22:10:00.005+02:00

Ibland kan jag få för mig att bläddra tillbaka i bloggen och läsa inlägg från två år tillbaka i tiden. Då var det mycket flipfloppande i surfshorts. Idag flipfloppas det mycket sällan. Eventuellt beror det på en juni som snarare känns som november. En sådan junidag består min på-väg-att-kajta-utstyrsel av Försvarsmaktens gummistövlar, sjöbyxor från Henri Lloyd, seglarjacka från Helly Hansen och dubbla indianmössor. Idag tog resan hem från Sandhamn drygt tre gånger så lång tid, beroende på att regnet som slog emot ansiktet i 12 m/s (vindhastigheten) + 10 m/s (båtens hastighet) = 22 m/s (den upplevda hastigheten, vilken är likvärdig med stormstyrka) gjorde att det inte gick att se. Eftersom jag redan bytt ut flipflops mot gummistövlar och surfshorts mot galonbyxor, känns nästa steg inte svårt att ta - att byta ut mina surfiga solglasögon mot skidglasögon eller cyklop. Då kan den svenska sommaren få fortsätta visa sig från sin allra kärvaste sida. Jag är beredd. Bring it on din lilla räka.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, stockholms skärgård, kläder, väder, fliflops, sommar, svensk sommar

Sommarens kitecamp i Marocko inställt

2009-06-10T11:07:00.004+02:00

Nu slår finanskrisen till mot kitesurfingen också. Så eftersom det har varit alldeles för klent intresse på sommmarens kitecamp i Essaouira, måste jag tyvärr ställa in. Jag som tyckte att jag fixat ett kalasupplägg till ett kalaspris.

Sommaren får ägnas åt att satsa fullt ut på kiteskolan på Sandhamn istället. Campverksamheten kommer att ta nya tag alldeles strax. Har lite nya kul saker som jag kommer att berätta om när allt är klart.

För er som är besvikna och nu letar något annat kitecamp under sommaren. Titta på Kahuna Travel, Xtravel, UCPA eller Lapoint för att se om du hittar något annat kul.

S.O.S på Rödkobbsfjärden

2009-06-08T23:41:00.001+02:00

Pingstnordan var egentligen över. Vi skulle bara ut och myssegla, Sara, mina föräldrar och jag. Ute på Rödkobbsfjärden flockades de vita gässen. Som av en händelse låg både en drake och en bräda i båten. Det var perfekt för att testa en annan idé - att köra kitekurs med segelbåten som bas. Vi la till på baksidan av Stångskär och pumpade upp den lilla gummibåten. Med den åkte jag och Sara till en grynna mitt på Rödkobben för att starta. Jag fick chansen att testa om vår lilla gummijolle med en 1,5 hk Yamaha fungerade att undervisa med. Det gick förvånansvärt bra. Ända tills Sara seglade in i sundet öster om S:t Kargrundet. Där dog vinden helt. Med enbart en 4/3 våtdräkt tröttnade Sara ganska snart på att bada.

Jag tömde draken på luft och packade in den i båten. In sköljde en hel del vatten. Sen drog jag upp Sara ur vattnet. In följde en hel del vatten. Sen åkte vi väldigt tungt lastade upp mot vinden. In stänkte en hel del vatten. Mitt ute på Rödkobbsfjärden satt jag och Sara i en till bredden full gummibåt. Det kändes inte så bra. Något måste göras. Jag signalerade S.O.S. till mina föräldrar i båten. När vi kom fram var bordet i sittbrunnen dukat med Sill Och Snaps. De hade fått mitt meddelande. Kitesurfing, skärgård, sill och snaps ... det är då man ser fördelarna med Sverige. Så ska nationaldagen firas.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård, nationaldagen, mat,

Om att kajta till landet

2009-06-07T22:40:00.003+02:00

Tittade man på prognosen såg det ut som om fredagen var den sista dagen på Pingstnordan. Tittade man på prognosen såg det också ut som om den skulle hålla på långt in på natten. Med en i övrigt vindfri helg, fanns ingen tid att förlora. När vi ändå skulle ut till Västerö fanns dessutom ett klockrent upplägg i form av en följebåt. Äntligen skulle jag få prova på att kajta till landet.

Iförd våtdräkt och med en drake under ena armen och med en bräda under den andra, klev jag av båten på en kobbe vid Kanholmsfjärden. Det riggades, driftstartades och sen stack jag iväg. En märkbar dos mjölksyra indikerade att fjärdarna var större än jag först räknat med. Mot slutet av Möja söderfjärd behövde jag göra ett vägval. Nordanvinden gjorde att jag försökte gå så långt söderut som det bara gick, men alldeles norr om Horsholmen tog vinden slut. Inte mycket att göra annat än att ta båten sista biten. Kitesurfing i innerskärgården är kul att testa på, men jag tror inte att det kommer bli någon stor fluga.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård,

Vill du lära dig kitesurfa i TV?

2009-06-02T17:10:00.004+02:00

Just nu letar jag tre killar som vill lära sig kitesurfa och samtidigt medverka i en TV-produktion. Gärna ett grabbgäng. De killar jag söker ska passa perfekt i kitesurfarmallen, alltså hyffsat vältränade och karismatiska adrenalinjunkies med blont rufsigt hår. Smärre avsteg från mallen kan gå vägen. Det viktiga är att du aldrig har provat kitesurfing tidigare. Men vaffan ... hur svårt kan det vara egentligen? Om du har lust att spendera en blåsig vardag innan midsommar i Stockholms skärgård, mejlar bara en kort presentation med foto till johan@chohoo.com.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, kitesurfare, surfkille, surfer dude, grabbgäng

Kompletterande kiteutrustning

2009-06-02T10:16:00.003+02:00

Efter nästan fyra år som kiteinstruktör tycker jag mig vara rutinerad. Jag har hållt kurser över stora delar av världen och är förberedd på det mesta ... trodde jag. När kitebeach inte längre består av en vit sandstrand med svajande palmer, utan istället av en svensk sommaräng med knähögt gräs, då måste man tänka till. Då räcker det inte bara med att ta med drakar, selar och säkerhetsutrustning till "stranden". Då måste kitesurfingutrustningen kompletteras med ett paket Clarityn.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, kitekurs, stockholm, allergi, pollen, hösnuva

Kitesafari mellan Sandhamn och Grönskär

2009-05-28T10:23:00.009+02:00

Väderprognoserna kontrollerades en sista gång. De var nedskruvade ytterligare ett snäpp, men Windguru, Windfinder, Foreca lovade fortfarande vindar kring 7-8 m/s. Norska Yr.no:s prognos på 4-6 m/s var lite oroande, de har ju ändå koll, men SMHI:s prognos på 8-11 m/s kunde man ju lika gärna nonchalera, de har ingen som helst trovärdighet när det gäller vindar. Jag trodde att det borde gå. Det hade nog behövts en sämre prognos innan man ställer in en samlad grupp bestående av reporter, fotograf, båtförare, beachboy och testteam. Men jag var nervös.

Just när vi anlände till Sandhamn rullade dimman in. Vi avvaktade med en lunch på värdshuset. Alldeles lagom efter kaffet släppte dimman. Vi riggade på en stenig udde mellan lilla och stora Trovill. Efter att alla kommit iväg gjorde jag ett specialåk i en lite tajt klippskreva, och sen började jag jaga ifatt de andra för att ta ledningen ut mot Grönskär.

Den utlovade sydliga vinden vred mot sydost. Långt bort såg jag hur Eva och Frida inte skulle ha en chans att ta sig förbi Korsö. Det här fanns inte med i mina beräkningar. För att inte de skulle behöva landa helt ensamma bland elaka skärgårdsklippor, satte jag fart. Vi gick iland på Prickgrundet, nästan precis utanför hamnen, och tog båten till Grönskär istället.

Peder från Sandhamnsguiderna, dukade upp en fika i Fyrmästarbostaden och sen väntade något som jag drömt om i trettio år - att gå upp i Grönskärs fyr. Vi gjorde ett till försök att kajta från Grönskärs sydvästra udde. Det blev lite åka och mycket räddning. Men även om det inte blev så mycket kajtande som planerat, hade vi en kalasdag. Jag har nog aldrig sett så många glada miner under en dag med så lite vind. Tack Anders, Andreas, Eva, Frida, Mikael, Peder och Sandhamnsguiderna för att ni var med och testade. Jag vågar knappt tänka på hur bra det kommer att bli om man lägger till vinden.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, surfliv, kitesafari, stockholms skärgård, smhi, windfinder, windguru, yr.no, grönskär, sandhamn, sandhamnsguiderna

Jag drar på safari

2009-05-25T14:18:00.004+02:00

Det är mycket första... och premiär... just nu. Imorgon drar jag och kajtar. Som vanligt är det första... Imorgon är det nämligen första gången vi ska testa kitesafari i skärgårdsmiljö. Vi har samlat ihop fem hugade kajtare, varav en reporter, som ska träffas på Strandvägen imorgonbitti. Efter en Cinderellatur kommer vi att landa på Sandhamn. Där väntar lunch på Värdshuset och sen iväg och rigga. Planen är sedan att kajta från Sandhamn till Grönskär, gå iland och fika i fyren och sen kajta tillbaka. Vi ska bara testa och dokumentera turen, när vi sen gör det till ett färdigt upplevelsepaket kommer det att spetsas med bastu och delikata middagar. Om det går bra imorgon förstås ...

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, sandhamn, stockholms skärgård, kitesafari

Zoolander i Sandhamn

2009-05-24T23:07:00.004+02:00

Kommer ni ihåg den gamla Ben Stillerkomedin Zoolander? I den halvroliga filmen undrar Derek Zoolander "Have you ever wondered if there was more to life, other than being really, really, ridiculously good looking?" När magasinet Mans redaktion insåg att man inte lär sig att kitesurfa på några timmar, valde de att fokusera på att få bra bilder. Det blåste inte ens tillräckligt för att kunna hålla höjd med nian, men med två fotografer på plats ger man ändå allt. Om Derek Zoolanders hade ställt samma fråga till mig i torsdags ... hade jag förmodligen svarat nej.

Fast sen fick jag veta att om jag nu skulle vara really, really, ridiculously good looking på bilderna i reportaget ... beror det förmodligen på Photoshop ...

Min comeback i etern

2009-05-20T16:38:00.005+02:00

" ... och det var Funky ... Cold ... Medina, med Tone ... Loc. Jag heter Johan och ni lyssnar på Radiooo Mufff.", lät det för ungefär 20 år sedan. Det kanske inte var just den frasen som var den sista, men sedan någon gång på vårkanten 1990 har min röst varit helt frånvarande i etern. Ända tills idag. Idag blev jag intervjuad av Skärgårdsradion (90,2) och fick berätta om kitesurfing, kitesurfing i Stockholm och den nya kiteskolan på Sandhamn. Även om du kanske inte är lika nyfiken som jag på att höra hur det lät, kommer resultatet på lördag klockan 10.20 ... förhoppningsvis låter det aningen mindre funky, än Radio Muf för 20 år sedan.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kiteskola, stockholms skärgård, sandhamn,

Offpistplanering

2009-05-19T15:30:00.005+02:00

När jag pratade med Kaj om mina planer på solokitesurfing offpist i Stockholms skärgård, hade jag tre saker som kändes oklara. Hur ska jag lösa säkerheten? Hur ska jag lösa navigationen? Och hur ska jag få med mig prylarna? Kaj har ju koll på lite av varje och direkt kom han upp med några bra tips.

Säkerheten borde lösas på bästa sätt genom en McMurdo PLB (Personal Locator Beacon). Med en liten Fastfind 210 PLB GPS aktiverar jag den om jag är i knipa. Sen är det bara att vänta på räddningsoperationen.

Navigationen borde lösas med en handburen plotter. Just nu står Garmin Oregon, med sjökort över Stockholms skärgård, väldigt högt upp på önskelistan.

Sen har vi packningen. Den löste vi inte igår. Jag tror på en ryggsäck med vattentät innerpåse och plats för extra drake, bom, kläder, vatten, energi m.m. Men det får ju inte bli för tungt. Får fundera lite mer på den.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård, äventyr, kiteäventyr, mc murdo plb, garmin oregon

Första kursen på Gärdet.

2009-05-19T14:26:00.003+02:00

Idag kör jag igång Chohoos första kurs på Gärdet. Det blir jag och tidningen Man som kommer att träffas på Surfspot, för att sedan köra igång den landbaserade kursen. Och inte nog med det. På torsdag ser vi till att köra Sandhamnspremiären. Det ska bli precis hur kul som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om kiteskola, kitekurs, gärdet, sandhamn, surfspot

Ja, fröken ordförande!

2009-05-15T11:39:00.003+02:00

I onsdags var det kitepub och årsmöte för Stockholm kiteboard. Jag anmälde mitt intresse som ledamot till styrelsen och Sara anmälde sitt intresse som ordförande. Det slutade förstås med att hon blev ordförande och jag blev ledamot. För er innebär detta att man kan komma till oss med förslag på frågor som föreningen ska driva. Det är bara att höra av sig. För mig personligen innebär detta att jag har fått byta ut "Javisst älskling!" mot "Ja, fröken ordförande!" eller "Ja, fru ordförande!"

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, stockholm, stockholm kiteboardklubb, årsmöte, kitepub

Walk of shame i skärgårdsmiljö

2009-05-10T21:29:00.005+02:00

Walk of shame brukar man kalla det när nybörjare, som inte kan ta höjd, får gå tillbaka längs stranden. Egentligen kan det hända vem som helst. Det räcker med att man har för lite kraft i draken. Då kan det sluta med att man får gå tillbaka till startpunkten. Men i Stockholms yttre skärgård finns ingen strand att gå tillbaka på.

Vi var ett fem personer stort gäng på Stora Alskär. Jag och Ingo skulle segla, Rasmus skulle fota, Anna och Sara var ansvariga för säkerhetsstyrkan. Jag ville runda Grönskär och det är ju roligare (och säkrare) att göra om man har sällskap. Det var precis tillräckligt för att ta höjd med min tia och vi stack iväg mot Grönskär. Jag blir alltid lycklig när jag seglar i ytterskärgård. Det finns ju inget sätt man kan röra sig i denna miljö som ens påminner om kitesurfing. Med kajakens framkomlighet och motorbåtens hastighet kan man åka precis som man vill. Vi åkte i trånga sund, mellan okända grynnor och ute på Grönskär hittade vi lite brytande vågor. Vi fortsatte runt ön och sen seglade vi tillbaka.

Ingo hade en nia som jag ville testa. Den var ju en storlek mindre och jag kände direkt att jag inte kunde hålla höjd. Jag åkte längre bort för att leta efter vind och när jag kom tillbaka, såg jag att jag var ungefär 200 m längre ner. Jag ville varken väcka den solande säkerhetsstyrkan eller simma, men mitt framför mig låg ett litet skär. På det kunde jag gå 50 meter upp i vind. På andra sidan skäret låg en ö som sträckte sig högre upp. Jag kajtade över och gick ytterligare 50 meter. Efter att ha provat att ta mig tillbaka, försökte jag med de starkare vindarna ut mot Grönskär. Det första försöket gjorde att jag kom tillbaka till samma position. Jag koncentereade mig, åkte halvägs till Grönskär och lyckades ta mig upp till nästa ö. Denna ö var lite högre och det fanns inget naturligt ställe att ta sig upp på, men jag hittade en spricka att klättra i. Genom att klättra över ön kunde jag ta mig ytterligare 150 meter längre upp. Den sista biten ner till vattnet fick jag balansera över en häll med grönslick som mötte ett vågbryt. Med lite extra kräm i draken tog jag mig ut och kunde sen köra en enkel downwinder tillbaka till Alskär.

Ganska nöjd över att ha lyckats klura ut ett sätt att ta sig tillbaka på, att göra en walk of shame genom att använda parallella öar för öhoppning, väckte jag räddningsstyrkan och berättade vad jag varit med om.
- Vi undrade lite vad du höll på med, men trodde bara att du ville vara för dig själv en stund, svarade Sara och Anna.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, surfliv, stockholms skärgård, säkerhet, sandhamn, grönskär, äventyr

Premiär på kiteskolan i Stockholm

2009-05-07T11:05:00.006+02:00

Eller snarare smygpremiär. Jag har ju inte fått den nya utrustningen ännu, men å andra sidan spelar det mindre roll vilken utrustning man lär sig på. Oavsett ...

På måndag den 11 maj sparkar vi igång med den första landbaserade kursen på gärdet. Vi startar klockan 18.00 och kör till 20.30-21.00. Ring mig på 073-788 74 82 om du vill hänga med.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kitesurfing, kiteskola, kitekurs, gärdet, stockholm

2009-05-05T13:09:00.001+02:00

Följ min blogg med bloglovin

Kitepub med skärgårdstips

2009-05-05T11:09:00.006+02:00

Nästa onsdag är det årsmöte i Stockholm Kiteboard, förenat med kitepub på Thaiboat. Kom till båten vid sexsnåret. Någon gång under kvällen kommer jag att berätta om kitesurfing i skärgården. Det blir lite bilder, säkerhetstips och praktiska tekniktips för att fler ska få upp ögonen för att det faktiskt går att segla drake skärgårdsmiljö.

Kanske kommer jag också att nämna något om kiteskolan på Sandhamn och kitecampet i Essaouira. Hoppas vi ses där!

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kitepub, stockhom kiteboardklubb, thai boat,

Sommarens Villa Chohoo i Essaouira

2009-05-04T21:42:00.012+02:00

När Essaouira skapades på 1700-talet av Sultan Sidi Mohamed Ben Abdallah gavs mycket utrymme åt stadens handelsmän. Sommarens Villa Chohoo är familjen Tobys gamla handelshus. De var en av stadens förnämsta judiska handelsfamiljer, när huset byggdes samtidigt med stadens grundande.

Rummen har fem meters takhöjd och är designade för att svalka under heta sommardagar. Rummen utgår från ett atrium med en liten fontän, och de stora ytorna inbjuder både till umgänge och tid för sig själv, för den som önskar. Utanför fönster och takterrass ligger souk och stadsliv på behagligt avstånd.

Jag har reserverat Villa Chohoo mellan 11 juli och den 25 juli. Det finns tio platser och det kommer att kosta 245 Euro för en vecka med boende och frukost. Och vi kommer att ha en hushållerska som fixar middag för dem som är intresserade.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kitesurfing, kitecamp, marocko, essaouira, villa chohoo, medina, souk

När man ska använda räddningsteknik

2009-05-03T17:46:00.007+02:00

Så här ska man alltså inte göra. När Robert inte kunde ta sig tillbaka till kusten, skulle han alltså inte ha släppt drake. Draken är ju det som syns ute på vattnet. Det är till den räddningsbåtarna kommer att ta sig.

Istället skulle han ha använt en räddningsteknik som brukar kallas för self rescue. Alltså genom att släppa draken på en lina och sedan se till att draken bara hänger på en lina medan han lindade upp denna lina, samt de övriga linorna på bommen. När han sedan lindat upp linorna hela vägen fram till draken, skulle han ha fäst upp dem med ett halvslag så att de inte kunde rulla ut igen. Med lite tur med vindriktningen, kunde han ha användt draken som ett räddnigssegel genom att hålla i vingspetsarna. Fast Robert hade förmodligen frånlandsvind. Då borde han istället ha tömt leading edge på luft, behållit luften i strutarna och rullat ihop draken till ett flytetyg. Det hade både gjort att han kunnat använda mindre energi och samtidigt synts bättre när han simmade tillbaka.

För Robert Corazza gick det i och för sig bra. Men eftersom han släppte draken och därmed gjorde sig svårare att upptäcka, försvårade räddningsaktion och lät den ta längre tid, helt i onödan.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, säkerhet, self rescue, självräddning, räddning, räddningsteknik, räddningssegel

Smakprov på skärgårdskänslan

2009-04-30T14:10:00.008+02:00

Väntar fortfarande på leveransen av drakar. Annars är väl egentligen det mesta klart för att sparka igång skolan på Sandhamn. Kommer de inte snart, kör jag igång ändå. Det går ju att köra med min tidigare utrustning. Det har jag ju gjort förr. Fast nu är det snart helg. Dags att packa ihop grejorna och ta sig ut till skärgården. Jag gillar verkligen känslan av att segla där ute, att få vara ensam med vinden, klipporna, brädan och draken. Man behöver inte göra något avancerat. Bara att glida runt bland smågrynnorna skapar en pionjärskänsla. Här är några av Björn Rasmussens bilder från förra helgen. Hoppas ni förstår vad jag menar. Trevlig helg!

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kitesurfing, stockholm, stockholms skärgård, sandhamn,

Kan man inte kajta kan man uppdatera hemsidan

2009-04-29T10:01:00.007+02:00

Det var tänkt att det skulle kajtas i helgen. Även om plattvattenseglande i byiga förhållanden inte lockar så värst, känner jag att jag vill bekanta mig lite med de vanligaste stockholmsspotsen. Jag har ju inte kajtat på Dalarö sedan den första gången jag kom upp på brädan, midsommarafton 2004. Jag har inte inte heller kajtat på Torö sedan jag gjorde ett vansinnesrace, tokvurpade och tappade drake och bräda. Jag blev drivandes i en halvtimme och brädan återkom på posten, i form av ett utbetalningskort från Folksam.

Inte heller denna gång blev någon succé. När vi kom kämpade en trettonkvadratare för att plana, bakom spakarna stod en nätt flicka. Vi åkte och fikade. När vi kom tillbaka hade någon lite närmare min viktklass just kommit in från vattnet ... med en tjugokvadratare. Vi åkte hem. Helt plötsligt fanns tid att börja uppdatera hemsidan med kiteskolan i Sandhamn. Vad tycks?

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kitesurfing, stockholm, stockholms skärgård, dalarö, sandhamn, kiteskola, torö, kiteboarding

Vad gör Björn?

2009-04-18T23:30:00.002+02:00

Först var jag ut och kajtade. Björn tog bilder på mig. Sen gick jag in och det var Björns tur att gå ut. Daniel tog bilder på Björn. Men vad gör han egentligen? Det första rätta svaret får fem minuter med samma sak.

S:t Alskär får oväntat besök

2009-04-18T23:05:00.003+02:00

Det blåser en stark nordlig vind. Det är så kallt att bitvis kommer det snöbyar. Vi är på S:t Alskär och vi är ensamma i hela skärgården. Trodde vi. Rätt som det är kommer en civil variant av en Stridsbåt 90 E och lägger sig ett par 100 m längre bort. Ut från moderskeppet ploppar små flytande gummiringar, var och en bemannad av en ... ja efter ett tag kommer vi fram till att de är fiskare, i gummiringar. De har säkert betalat löjligt mycket för att få komma ut i ytterskärgården på en fiskesafari. Det enda jag tänker på är att jag vill ut och hoppa kring och över dem, samtidigt som jag ropar "Bästa svängen? Hökarängen!" Jag skyndar mig ut, men de hinner in innan jag hinner ut. Hur kan man tro att man ska få napp när man plaskar runt på en gummiring i tio minuter? Fiske kräver en genomtrist, ihärdig och långtråkig väntan. Det vet minsta barn.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, surfliv, stockholms skärgård, S:t Alskär, fiskare, Stridsbåt

En lite lyxigare kitesurfidé

2009-04-16T13:50:00.008+02:00

Igår träffade jag Sandhamnsguiderna. Dels för att få lite lokala tips kring Sandhamn, och dels för att se om det fanns något annat vi kunde göra tillsammans. Det fanns det. Sandhamnsguiderna disponerar ju Grönskär, med fyr, fyrvaktarbostad och bastu. Dessutom har de tillgång till en massa båtar. Nu ska vi försöka baka ihop kitesurfing och Grönskär till ett paket. Jag tänker mig det hela ungefär så här:

1. Vi träffas, lastar alla extra kajtar, brädor och ombyte på båten.
2. Vi riggar och kör lite kitesafari med hopp och lek mellan kobbar och skär.
3. Någonstans på vägen stannar vi till och käkar en läcker lunch.
4. När vi kommer till Grönskär är bastun på och ölen kylda.
5. Innan maten tar vi en drink högst upp i den gamla fyren.
6. Middagen serveras i den gamla fyrvaktabostaden, där vi också sover.
7. Ungefär samma visa fast tvärtom tillbaka till gå.

Hur tycker ni detta låter? För övrigt jobbar jag på med att ta fram kiteskolans erbjudanden och lägga upp dem på webben.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kitesurfing, stockholms skärgård, grönskär, kitesurfari, kitesafari

En perfekt kajtdag

2009-04-14T10:42:00.001+02:00

Lördagen varm, vårlik och blåsig. Jag och Sara körde från Helsingborg och ner till Landskrona. Lundåkra är ju den spot som fostrat Mikael Blomvall, den svenska PKRA-åkaren. Nu var det dags att se vad den kunde göra åt mig. Jag trodde att jag skulle komma som en främling till en massa okända människor. Istället var Barista-Maria den första den första människa jag såg. Sen dyker Kitelife-Lidde och Tobbe upp. Egentligen borde jag inte ha blivit förvånad, det är snarare vad jag borde förvänta, men ibland blir man bara lite extra glad över att vara kitesurfare.

Själva kajtandet gjorde mig kanske inte riktigt lika glad. Visst var det en läcker spot, löjligt långgrund och med fantastiska möjligheter att träna fristajl, men jag har ju aldrig satsat på att utveckla den grenen. Alltså vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Det blev kanske inte bättre av att vara underriggad i väldigt byiga förhållanden. Fast å andra sidan är det ju inte alltid kitesurfingen som gör kitesurfingen, ibland räcker det med kajtare för en perfekt kajtdag.

Läs även andra bloggares åsikter om surfliv, kitesurfing, kitestränder, skåne, kitesurfare, lundåkra, landskrona, helsingborg

Kitesurfingsugna journalister, se hit!

2009-04-06T17:23:00.005+02:00

Om en månad borde jag precis ha avslutat den första kursen på Sandhamn. Men ska det komma några elever till den kursen, måste eleverna ju veta om att det faktiskt går att lära sig kitesurfa i Stockholm. Och att det är på just Sandhamn det händer. Alltså tänkte jag så här. Du är en kitesurfingsugen journalist. Samtidigt som jag lär dig kitesurfa i Stockholms skärgård, får du en story om en skärgårdskajting på köpet. Två flugor i en smäll helt enkelt. Nu ser jag fram emot horder av fantasifulla förslag om hur man kan putta in kitesurfing i reportage om mat, klimat, eller bonusskandaler.

Läs även andra bloggares åsikter om kitesurfing, stockholms skärgård, sandhamn, pr, marknadsföring, reportage,

Säsongspremiär på Sandhamn

2009-03-31T02:36:00.002+02:00

Jag trodde faktiskt inte detta om mig själv. Att sticka ut och kajta när det fortfarande ligger is vikarna har jag alltid tyckt kännts mest desperat. Men på måndagmorgonen ändrade jag åsikt. Helt plötsligt insåg jag att vinterkajta är det tuffaste man kan göra och tog buss 434 från Slussen tillsammans med Fotografsara och Sardiniensandra.

Kittad i min nya 5mm-dräkt från Mattias gjorde jag tummen upp, tog brädan under armen och med en psykopatisk betslutsamhet stövlade jag ner till vattnet. Jag hade med mig en färsk minnesbild från Kustjägarna, då man skulle ner i en isvak, anhålla om att få gå upp men att den plötsliga kylan gett en så kraftig köldchock att det inte gick att prata. Men jag blir nästan besviken. Jag inser att vinterkajting är en materialsport och att anledningen till att jag frusit även under sommarförhållanden, förmodligen beror på att jag aldrig haft en ny och hel våtdräkt under hela min kitekarriär. Fast min besvikenhet varar inte länge. När jag vänt och är på väg in igen, blir det extra mycket vattenstänk i ansiktet och köldeffekten blir nästan löjligt smärtsam. Jag inser ånyo att vinterkajting är en materialsport och jag måste skaffa en huva till nästa gång.

Efter tjugo minuters kajtande, har vi fått tillräckligt med bilder för att kunna använda till lanseringen av skolan. Eller egentligen handlade det inte alls om att vi hade tillräckligt. Det var istället mina fingrar som sa ifrån. De värkte så att jag trodde att de skulle hoppa bort från handen sjävmant. Tursamt nog var de bara lite lätt rosiga och jag behövde inte ens amputera. Däremot inser jag för tredje gången att vinterkajting är en materialsport och jag måste skaffa tumvantar om jag ska fortsätta med detta ... jag tror fortfarande att vinterkajta är det tuffaste man kan göra, fast jag tror att jag väntar tills det blir lite varmare.

Iskall fotosession

2009-03-27T13:17:00.004+01:00

Ska man lansera en kiteskola, behövs det bilder. Ska man lansera en kiteskola i Stockholms skärgård, behövs det bilder från Stockholms skärgård. Även om jag onekligen är rätt bortskämd med kitesurfing i varmt klimat. Även om jag kanske inte riktigt vill inse faktum. Även om jag hör rykten om is kvar i vikarna. Även om det faktiskt är så, måste jag nog ut för en fotosession i skärgårdsmiljö, så snart det bara är möjligt. Så idag har jag börjat samla ihop lite rekvisita från mina Stockhomspartners. Det blir en Caution Mayhem från Kaj och en Ascan vinterdräkt från Mattias. Och så är det bara att vänta in vinden och ta sig ut till Sandhamn. Måndag ser ok ut ... brrrr!

Stockholm skärgårds alldeles egna kiteskola

2009-03-23T17:28:00.003+01:00

Kiteskolan i Stockholms skärgård börjar så smått att falla på plats. Som vanligt blir det ju inte riktigt som man tänkt sig från första början. Ett tag kändes det lite som om projektet var på väg att stupa. En helt båtburen kiteskola hade ju blivit snuskigt dyr, eller gigantiskt stor. Ska man testa något för den allra första säsongen, kändes inget av de alternativen speciellt intressant. Men efter ett nytt omtag är jag tillbaka där jag var och testade i somras - på Sandhamn. Och efter några veckor med nystande kring, börjar saker falla på plats ...

Kitespoten är alltså fixad. Vinden har bra förutsättningar. Utrustningen är beställd. Transporter är på gång. Det är bara boendet, om nu någon vill stanna över natten och bo lite bättre än tält, som inte är på gång ännu. Sen ska det lanseras med dunder och brak, och Voilá! Så har Stockholms skärgård, alldeles snart en egen kiteskola.

Årets kitebild på webben

2009-03-18T07:45:00.001+01:00

På chohoo.com ligger nu vinnarbilderna från Chohoo Kiteboarding Photo Award.

Grattis Jesper Anhede till att ha knäppt 2008 års bästa kitebild. Grattis också till Simon Carlquist och Emil Gustafsson som tog hem 2:a- och 3:e-placeringen.

Dessutom vill jag tacka alla duktiga fotografer som ställde upp i tävlingen, alla jurymedlemmar som hjälpt till med granskningen, samt de externa sponsorerna O'Neill och Outside.

Hoppas vi ses igen när det är dags att utse 2009 års bästa kitebild.

Chohoo Kiteboarding Photo Award är avgjord

2009-03-15T20:08:00.003+01:00

Imorgon måndag kommer marsnumret av Outside ut i butik. Där finns vinnarna i Chohoo Kiteboarding Photo Award med på tre sköna helsidor. Alldeles strax kommer vinnarbilderna också att presenteras på Chohoo, tävlingens hemsida.

Langebaan Downwind Dash.

2009-03-12T19:46:00.004+01:00

Det tog ett litet tag. Men nu fick jag tag på resultaten. Till sist. Jag pratar förstås om Langebaan Downwind Dash. Och jag kom tvåa. Av tjejerna. Jag seglade in tre sekunder innan Sjoukje, världens snabbaste tjej. Totalt sett kom jag på plats 53 efter att ha kört på 34 min och 2 sek. Det är 16 placeringar bättre än förra året, men i år blev jag inte bästa svensk. Det var istället Mårten Björnsson som var nio placeringar och 1 min och 10 sek snabbare än ego. Bästa kitesurfare blev Sydafrikas bäste kajtare, Greg Thijsse, som seglade in på 24 min och 10 sek.

Vårkänslor för speedjunkies

2009-03-04T21:50:00.002+01:00

Nu är det dags för årets första speedtävling. Det är Kitespeed World Cup som drar igång i Port Saint Louis du Rhone i södra Frankrike, söndagen den 29 mars och håller på till söndagen den 5 april. Känner du att vintern bara varit en enda lång förberedelse för speedkajting? Anmäl dig här.

Det händer aldrig mig

2009-03-04T16:31:00.004+01:00

Det händer aldrig mig brukade jag tänka. Var det inte exeptionellt bra förhållanden, struntande jag hellre i att kitesurfa. Det blir ju ändå bra imorgon brukade jag tänka. Och så blev det alltid. Men efter att inte fått ens en gnutta vind i Thailand ... och efter att få lite underättelser från Sara, som stannade kvar, att nu minsann är hon ute och kajtar ... och efter att ha avslutat Sydafrika med så grymt sköna sessioner ... och efter att det mest spännande som hänt sen jag kom hem, är att det var fullt med poliser vid S:t Eriksplans tunnelbanestation igår kväll (har dock ingen aning om varför) ... så har det till sist drabbat också mig - jag har kiteabstinens.

Blodad tand för wake

2009-02-24T08:28:00.006+01:00

Jag har aldrig tänkt på wakeboarding som riktigt min grej. Och inom kitesurfingen har jag definitivt aldrig lockats av wakestyle. Det är mer kitesurfingens lilla suffix surfing som får mig att gå i gång. Men under mina tio dagar i Thailand blev det ju aldrig någon vind. Inte heller blev det några vågor. Däremot rullade vajern i cable parken på, outtröttligt varje dag. Trots att det varken är kite eller surf, blev jag bara mer och mer taggad. Konceptet cable park är ju rent av genialt. Dessutom var anläggningen i Phuket riktigt bra. En helt artificiell rundbana, gjorde att det blev minimalt med vågskvalp. En soft cafeteriadel skapade ett bra häng. Lite kickers, rails och ramper gjorde att det ständigt fanns nya utmaningar. Tänk er en precis likadan bana … i Stockholm … inomhus … kanske t.o.m. med att tak som går att rulla av under sköna sommardagar …

Born to be wild

2009-02-20T08:22:00.002+01:00

Jag behövde bara gränsla vespan för att signaturmelodin från ”Easy Rider” skulle börja ringa i öronen. Så med min virtuella stereo på full volym, cruisades det längs Phukets västkust, ända till vi hittade cable parken. Där kunde jag stänga av musiken, kitta upp mig i en kiteliknande outfit, för att sedan ramla runt i ständiga försök att bemästra parkens kickers och slajders.

På surffronten intet nytt

2009-02-20T08:20:00.003+01:00

Ingen vind. Inga vågor. Mina vattenlevande surfkompisar, delfinerna, verkar ha gett upp och ägnar sig bara åt freestyle och wakesurfing. Själv fick jag snorkla/fridyka med en leopardhaj. Det var ett bra kitesurfingsurrogat.

Klättring i Railey Beach, Thailand

2009-02-16T13:17:00.007+01:00

När Chohoo körde klättring på Teneriffa var den största konkurrenten Railey Beach i Thailand. I rent studiesyfte var jag förstås tvungen att testa på klättringen där. Nu förstår jag varför det var svårt att få igång klättercamps på Teneriffa. Okej att Thailand ligger långt borta. Okej Railey ligger ännu längre bort. Men när man väl kommer fram till en skön hippieby, där det inte finns bilar eller ens vägar, där man gör anmarschen barfota, där man kan käka billig thaimat till lunch, då är det svårt att inte fatta varför Railey är ett grymt skönt klätterplejs.

Fredagen den trettonde

2009-02-16T13:15:00.000+01:00

”För dig spelar väl det ingen roll att flyga fredagen den 13:e” frågade Sara mig precis innan hon bokade min Thailandsresa.
”Närå, ingen fara.” svarade den rationellt tänkande Johan.
Men så kommer jag till incheckningen för SAS och Star Alliance med mitt lätta bagage – en golfbag på 27 kilo. Jag får förklarat för mig att en väska max får väga 15 kilo. Jag får gå bort och dela upp bagaget i två väskor. Jag får kånka runt på två väskor och slutligen betala 1228 kr för att få med mig drakarna till Thailand. Jag vet inte om det beror på att jag tidigare var kaxig över att aldrig ha betalat övervikt, eller om det beror på fredagen den 13:e, eller om det helt enkelt är ännu ett ondskefullt flygbolag som jag ska önska i konkurs … fast vad det gäller SAS är det väl inte så långt borta.

Äntligen semester!

2009-02-12T17:23:00.004+01:00

Det är nog fyra och ett halvt år sedan jag hade riktig semester senast. Alltså jag pratar riktig semester. Jag pratar sol. Jag pratar sandstrand. Jag pratar palmer. Jag pratar riktig svennesemester. Jag pratar förstås om Thailand. Och som av en händelse har jag en resa bokad till Phuket, med avfärd imorgon bitti. Jag ser det som ett viktigt steg i min inskolning, både till att bli svenne och till det nya jobbet. Jag tar förstås med mig kajtprylar, men jag har inga större förhoppningar. Lite instruktörskollegor som jobbat som instruktörer i Thailand brukar säga: "Thailand's great, but there's no wind and there's no waves."

Läs även andra bloggares åsikter om semester, thailand

Tack Brittish Airways!

2009-02-10T15:59:00.003+01:00

Det var verkligen ett nöje att få betala 1 800 kr extra för att få hem min surfbräda till Sverige. Jag tyckte det var väldigt kul att se hur transportföretaget kunde få brädan till att väga sju kilo, när jag har själv aldrig lyckats väga in den till mer än 2 kilo. Det var också mycket spännande att en eftermiddag få ta sig en extra tur till Arlanda. Jag uppskattade mycket att först få hälsa på hos SAS Cargo, för att sedan åka till tullen, för att sedan åka tillbaka till SAS Cargos lager och hämta min älskade bräda. Kunde inte tänka mig ett trevligare sätt att spendera en eftermiddag. Tack för en utmärkt service.

Läs även andra bloggares åsikter om resa, flygbolag, brittish airways